Lucia blev jag aldrig - men däremot stjärngosse

Fick du vara Lucia som liten? Nej? Inte jag heller. Jag funderar över varför jag var så ointresserad av Luciafirandet i helgen. Och minns. Min magister i trean meddelade att jag skulle vara stjärngosse. Jag var sjuk och min bästa kompis rapporterade beslutet. Eva och pojkarna skulle vara stjärngossar. Inget glitter för mig, i stället en förnedrande strutmössa och jag fick gå i pojkledet. Varför? Jag hade precis klippt håret, korthårig med lugg var jag. Jag grät i veckor innan Lucia, den konservative magisterns beslut var oåterkalleligt. På bilden är jag litet äldre, kanske 14, det långa håret är instoppat i mössan, det är snö och december, inget hjälpte, inte ens med mitt långa hår blev jag Lucia. Däremot gav händelsen mig ett starkt hat mot orättvisor och manlig maktutövning. Eva fick gå med pojkarna, magistern bestämde! Orättvist! Det var den enda gången i mitt liv jag klippte håret så kort, sedan dess har jag alltid haft långt hår med lugg, ibland är min frisyr omodern, ibland är den totalhajpad i damtidningarna, min frisyr helt enkelt.
Men Lucia blev jag aldrig