onsdag 30 september 2009

På min gamla arbetsplats blev det allt tystare, till slut kunde man bara viska

Inte förrän jag slutade insåg jag riktigt hur tungt det varit att alltid vara så på, att alltid tycka så mycket och ha synpunkter på allting som det var på min förra arbetsplats. Jag slutade och började andas igen. Mina åsikter var mina. Tycker gör jag hela tiden, som ni märkt. Men jag bestämmer själv.
Min bror, han har skrivit ledare i hela sitt vuxna liv, fantastiska kloka ledare om diverse politiska spörsmål. Trots att han skrev för ganska små tidningar i norra Sverige var han en av de mest citerade ledarskribenterna. Men hur orkar du? frågade jag ofta. Hur orkar du ha synpunkter varje dag, på allting?

Min situation var inte så dramatiskt tuff, men nog måste jag ha en massa åsikter hela tiden, dessutom släpade jag omkring en hel organisation på ryggen. I början var det lätt att vara språkrör för folkbildningen. På den entusiastiska kampfyllda tiden. Men andra vindar började blåsa och politruker tog över bestämmandet. Folkbildarna tystnade, folk avskedades, det blev svårt att andas, det var inte så roligt längre. Debatten just på den arbetsplatsen tystnade, vi viskade i stället för att ropa och jag slutade och flera med mig. Det har inte blivit bättre sedan dess, snarare värre har jag förstått.

Ett litet PS bara - organisationen jag talar om är fylld av besjälade folkbildare i hela landet - men jag undrar varför man har en förbundsexpedition. Skicka ut pengarna till de vitala lokala avdelningarna i stället! Där behövs de! Sedär - nu tyckte jag igen!

6 kommentarer:

Annika Estassy sa...

Jag håller med dig till 100%! Pengarna ska ut till avdelningarna där de gör nytta, där verksamheten skapas och där deltagarna finns. Förbundsexpeditioner ska vara så små som möjligt, inte några resursslukande koloss.

www.evaswedenmark.blogspot.se sa...

Jag hoppas på en sådan utveckling, jag ser ju energin och lusten i avdelningar som t ex Göteborg och skräms av den dödande håglösheten och maktfullkomligheten i ledningen för det förbund jag känner bäst till. Det är inte där pengarna ska hamna.

Anonym sa...

Litegrann är detta vad min krönika idag handlar om:

http://lotidningen.se/?id_item=24848

John Sw

www.evaswedenmark.blogspot.se sa...

John vilken fullständigt suverän krönika! Den vill jag att alla ska läsa.

Maria Björkman sa...

Det finns saker jag skulle tycka att en förbundsexpedition kunde vara riktigt bra att ha till. Exempelvis som expertbank på olika områden. Dit är det dock långt.

I dag strömmar det bara kyla därifrån, om det strömmar något alls.

www.evaswedenmark.blogspot.se sa...

En gång fanns kompetens där när det gällde pedagogik, kultur och mycket annat. Det var dessutom debatt, det var dessutom en intressant jämlik lönepolitik. Idag är det - ingenting, repression. Det är djupt sorgligt. Men i landet lever lysande avdelningar med brinnande folkbildare, folkbildningen ger jag aldrig upp om.