söndag 13 september 2009

Tack för stödet alla ni kloka!

Det är mitt i natten och jag sover ensam i ett litet hus på en ö. Jag är på besök hos gamla vänner och vi har pratat tills timmen blev sen. En sekund fegade jag "Jag sover nog på soffan i vardagsrummet", sa jag med tillkämpat ljus röst. Sedan ångrade jag mig och sa med min vanliga röst: "Eller förresten, Calles hus blir bra." Jag övervann mig själv helt enkelt och nu sitter jag här med min lila mac i värmen i ett fint litet hus.
Jag ville bara säga godnatt och tacka för stöd jag får på min blogg från er kloka kärleksfulla människor som vänligt och bestämt och med med förståelse uppmanar mig att ta itu med mina fobier i stället för att ge efter för dem.
God natt där ute!

4 kommentarer:

Terese sa...

Fobier är inte lätt att handskas med på egen hand .. :)

www.evaswedenmark.blogspot.se sa...

Eller hur Terese! Därför är det bra att benämna dem, ta fram dem i ljuset och titta på dem och se att det kanske inte är så farliga i alla fall.

Maria Björkman sa...

Du är modig!!

www.evaswedenmark.blogspot.se sa...

Tack Maria! Om mod är att övervinna sina rädslor så kanske jag är lite modig!