Jag hade inga större problem med att arbeta som journalist medan barnen var små. Men nu, när jag umgås med Milton, förstår jag mer att jag inte skrev så många böcker då. Jag ville inte vara splittrad utan helt och fullt umgås med barnen när jag var ledig. Jag tror helt enkelt att på min lediga tid var mitt fokus mina barn, när de var små. När Milton är här skriver jag ingenting. Det ger mig mer att kasta kottar med honom och upptäcka alla hans nya ord. Igår sa han sin första treordsmening: Mamma åker båten. I natt sov han hos mig och på förmiddagen somnade vi i soffan när vi läste en saga och värmdes av elden i öppna spisen. Ljuvligheters ljuvlighet, det vill jag uppleva närvarande i verkligheten, mina uppdiktade historier får sin tid, just nu går de inte upp mot LIVET.
(Men nu har Milton åkt, så idag har jag skrivit hela eftermiddagen).
7 kommentarer:
Det verkar vara precis så ljuvligt att vara hos dig på ön som jag föreställer mig det. Middagsslummer framför brasan och glädjen över ditt fina barnbarn.
Jag åker till mamma imorgon så jag hör av mig senare i veckan.
Men åh vilken fin bild på er! Så klokt av dig att njuta av nuet med ditt barnbarn.
Underbar bild av er och vilken tur han har Milton, att ha en farmor som du!
Åh, så underbart du har det! Gläds med dig! Njut! Tiden går alldeles för fort!
Kram Kim
Miltontid och skrivartid, är två olika saker, ungefär som sommartid och vintertid. Gott att ni får vara så mycket tillsammans, dina ord väntar nog gärna på dig.
kram E
Du får nya ord via Milton
Bra Eva Granne, vi hörs!!
Eva, visst är barnen det bästa sätt som finns att leva i nuet. Medveten närvaro!
Jane, vilken tur att denna farmnor har Milton. Förresten kallar han mig Momo:)
Kim, det är egentligen det som är svårt, att tiden går så fort och att vi är så maktlösa inför dess gång
Ofrivilliga E, visst är det så. Orden finns där, De mår säkert bara bra av att väntas in.Kram!
Miltons mamma, jag får inte bara ord, jag får en hel värld.
Skicka en kommentar