Det är mitt i natten och jag kan inte sova. Jag låg och läste en långtråkig bok och hoppades att den skulle söva mig. Men det lyckades inte. Huvudet bubblar av tankar. Lika bra att stiga upp.Vi var på förlagsfest hos Opal i kväll, en trädgårdsfest, Annica och jag. Det var glatt vimmel och prat om skrivande och tankar föddes i våra hjärnor. När vi gick mot tåget började vi prata om intrigen i en bok vi skriver. Kom på nya sätt att börja, nya perspektiv. Det är nog det som spökar. Jag tänker på Freja.
Hur hon hoppar i vattnet .
Så jag stiger upp. Äter vattenmelon stående vid diskbänken. Gör en kopp kaffe. Klockan var två. Ingen bra tid att stiga upp om väckarklockan ringer sex.
Men jag kan bara inte sova.
Sätter på datorn och testar infallsvinkeln. Det kan bli bra.
Finns det något roligare än att hitta på, skriva om personer som finns, men inte finns. Göra dem levande. Trots att klockan är vid alldeles fel tidpunkt och jag borde ligga och sova.
Jag sover i morgon i stället.
6 kommentarer:
Ja, allt har ju sin tid!:) Man ska smida medan järnet är varmt.
Ha det gott!
Hellre det Eva! Det skulle kunna vara tvärtom. Jag vill skriva men bara sover:-)
Pettas: Så känner jag också så jag ger då och då efter för impulsen att stiga upp mitt i natten!
Anna, den ljuvliga kommentaren ska jag tänka på om jag någon gång blir lite bitter av att vakna mitt i natten :)
Helt rätt! Det händer ofta att jag inte kan sova, men ligger och vrider på mig flera timmar istället för att utnyttja tiden till något betydligt trevligare än att bara vara irriterad.
Marina, jag fick en kreativ nattskrivning, inte så dumt! Sen sov jag två timmar mitt på dagen. Vilken frihet!
Skicka en kommentar