Snart dags för Nobelpriset i litteratur. Jag blev otroligt fascinerad när jag läste intervjuerna med Patrick Modiano. Detta sökande bakåt, de fragmentariska minnena han är på jakt efter under vandringar i Paris. De lockade mig mycket.Nu har jag läst några böcker.
Lilla smycket /Elisabeth Grate bokförlag. Dans le café de la jeunesse perdue (På den förlorade ungdomens kafé), en så vacker titel. På Norstedts har man återutgivit De yttre boulevarderna som gavs ut här 1974 och De dunkla butikernas gata från 1978. Efter det släppte man där Modiano och det är det engagerade franskinriktade förlaget Elisabeth Grate som nu ger ut denne Nobelpristagare.
Böckernas namn är gåtfulla och innehållet i romanerna likaså. Trots att jag fascineras så av detta sökande i minnen och av hans vackra språk så öppnar sig inte Modianos romaner för mig. De drar inte med mig utan jag vandrar väl sida vid sida med Modiano. Men bryr jag mig? Nej inte särskilt mycket. Allt är så vagt, mer vagt än drömskt. Det är också ett perspektiv som jag verkligen upplever vara en mans.
Jag kommer inga personers tankar nära.
Ja, vad ska jag säga? Ett gott försök att läsa honom. Kanske jag återkommer till Modiano. Kanske inte. Känns inte som om böckerna hamnar på favoritplatsen i min bokhylla trots att jag så gärna ville det.
8 kommentarer:
Ja, jag ska väl ge honom en chans så småningom...
Jag ska lyssna på radioföljetongen med honom som går nu - kanske fungerar det bättre om uppläsningen är bra
Jag gick in i Nätternas gräs med förväntningar. Trodde nog att. Men icket, det bet sig inte fast hos mig. Det fanns inget som engagerade mig. Fann inte Modiano svårläst alls men heller inget drev mig vidare. Blev besviken, hade ju trott att han var något för mig.
Är det mig det är fel på? Visserligen har jag blivit oerhört kräsen på gamla dar, men en nobelpristagare borde väl vara något att hugga tänderna i.
Hjo-vän, jag reagerade precis som du. Inte svårläst men heller inte engagerande. Jag tror inte det är fel på oss, inte på Modiano heller. Vi passar väl helt enkelt inte varandra. Men det är tråkigt när man har förväntningar på en bok som inte infrias!
Så intressant det du skriver… man vill så gärna tycka om…. det handlar om ett älskat Paris, gatorna, caféerna, minnen av det förflutna…men så stämmer det inte riktigt…jag sjölv har ännu bara läst Lilla Smycket och vill gärna läsa någon ytterligare bok, men är inte bergtagen ännu...
Margareta: Jag ser fram emot att lyssna ... ibland får böcker en ny dimension då. Jag läser ofta för snabbt, det är inte alla böcker som passar för det. Så jag ska lyssna tålmodigt och se om jag blir bergtagen då ...
Det får bli ett julprojekt. Men allt mer låter jag böcker få ca femtio sidor på sig, nobelpristagare eller ej. Det finns för mycket jag vill läsa och allt passar inte alla. Tänker dock läsa Emma Vall före årets nobelpristagare :-)
Gulligt Anna! Jag måste erkänna att jag blev väldigt förtjust i denne blyge man som håller så underbara tal. Hans tal på Nobelfesten igår var det bästa! Han verkar så ödmjuk i förhållande till liv och skrivande.
Skicka en kommentar