https://www.instagram.com/evaswedenmark/

torsdag 27 augusti 2009

Det är tur att min last bara heter socker, jag har en tendens till omåttlighet

Idag är dagen när jag stiger upp och inser att jag åt upp hela den efterrätt som var kvar när mina gulliga gäster gått. Jag ville uppfinna en god röra till den nyttiga melon- och hallonsalladen jag serverade i det urgröpta melonskalet så jag började mixa en massa goda saker som lemon curd, citronsaft, honung, mascarpone. Recept här. Det blev jättegott och så lämpligt till salladen. Tjusigt serverat i dry martiniglasen med tunnrispade citronskal på toppen.

Men när de gått, vad gjorde jag, syndiga lättfärdiga människa? Jag åt upp allt som var kvar medan jag såg ett avsnitt av Sopranos. Ett avsnitt där Christopher, min favorit, åter faller dit på sina laster, ett glas sprit sen är det kört. Det är tur att min last heter socker och inte sprit och cigaretter, jag har en tendens till omåttlighet.

17 kommentarer:

Maria Herngren sa...

Inte last utan lust!
Min lust är också socker, men jag låter den inte bli en last längre utan ser bara lustfyllt på det som väl kanske andra i min omgivning skulle tycka vara förfärligt (som företagssköterskan som jag avslöjade ett uns för av mitt sockerbruk för några år sedan i en hälsoundersökning. Men mina värden var då bra, så ... jag njuter så länge jag kan och tänker att en lite lust - som är ohälsosam - kan jag väl få ha när den är så hälsosam för mitt psykiska välbefinnande).
Eller som jag sa till några grannar som en gång förfärat diskuterade hur mycket mer socker vi konsumerar idag än på 1800-talet. "Hm, hur lång var livslängden då - mot idag?!" (Jo, jag vet att det inte är sockrets förtjänst att vi lever längre ... men tänk så länge det inte är värre lastbarheter tycker jag att man kan byta ut a:et i ordet last mot ett u, och inte se det som synd utan som en härlig förmåga att kunna njuta emellanåt).
LUST inte LAST Eva (gäller ju bara att skaffa sig lite nyttiga luster också som att röra sig. Ja, yogan till exempel)
Kram Maria, som just tagit en chokladbit till morgonkaffet som jag alltid gör ;-)

Maria Herngren sa...

PS. Förstår att du smaskade i dig sedan av din skapelse! Det låter underbart gott.
Du borde ge ut en egen LUST-bok med en massa EVA-recept!

Annika sa...

Kan inte annat än hålla med Maria och även jag brukar påpeka att människan blir allt äldre. För visst har socker en konserverande effekt? :)
Din efterrätt låter hur god som helst och du gjorde helt rätt att smaska i dig det som var kvar. Vad skulle du annars ha gjort - slängt det? Hemska tanke...

Jane Morén sa...

En egen lustbok med Eva-recept; Det låter ju som en given hit, jag ser redan omslaget framför mig.

Anonym sa...

Underbara, syndiga och lättfärdiga människa! Mer lustfyllda laster åt folket!
Kram
A

Evas värld sa...

Det finns inget mer underbart än efterrätter, det är vad jag tittar först på i menyn - jag får väl lustblogga om den lasten då, göra som ni säger och ge efter ibland! Och träna desto mer däremellan.

Maria Björkman sa...

Det är härligt att så öppet, hejdlöst, skamlöst glatt erkänna att man "syndat". Mer synd och lust åt folket!

Evas värld sa...

ja mera lust och mindre skam!

Anonym sa...

vadå omåttlig?

Njuuuuuuutning! säger jag.

Kan man aldrig få för mycket av.


Och det är väl bra om man har lite fettreserver, när hösten och vintern nalkas och man inte vad för influensa eller annat man kan få.

Det hela jämnar ut sig i långa loppet.

Evas blogg sa...

Låter helt underbart! Mer lustfyllda saker=ett bättre mående.

Victor Estby sa...

Sympatiserar helt med dig, Eva! Trots att jag läst Torgny Lindgrens "Hummelhonung", som borde kunna få den mest inbitna sötbrukare att avstå en och annan efterrätt och sötsak är jag också väldigt förtjust i socker som krydda. Och lika förtjust är jag i efterrätter - både hemmagjorda och restauranggjorda. Själv gjorde jag här om dagen en sockerkaka som tog slut idag.

Anonym sa...

Efterrätten var sjukt god kan jag intyga och det där med omåttlighet har gått i arv. Puss.

Enn Kokk sa...

Men riktigt så där enkelt - att bara bejaka - är det inte. För nu ett antal år sen fick jag alla de symptom som pekade mot diabetes - och jo, jag hade åldersidabetes. Alltså fick jag lägga om mina matvanor, vilket också berörde hustrun, som dock hela tiden har framhärdat med att säga att diabeteskost är nyttigt för alla.

Det jag själv då upptäckte var inte det banala att efterrätter och godis och läsk innehåller socker. Nej, nu när jag var tvungen att kolla alla varor jag köpte, fann jag snart att snart sagt alla färdiga och beredda livsmedelsprodukter innehåller socker som smakförstärkare. Det har starkt bidragit till att vi i vårt hushåll lagar det mesta av den mat vi äter från grunden.

Själv klarar jag mig fortfarande med tabletter till måltiderna - plus alltså vettigt kostval och en smula motion.

Maria Herngren sa...

Ja, det är det som är det förfärliga. Att så mycket idag är dolt socker. Efterrätter o kakor kan man få njuta av om man kan. Då vet man ju det, att man käkar sött och gott. Men massa socker i annat, och i alla drycker som man inte har nån känsla för hur mycket det kan vara. Det tror jag är det verkligt farliga.
Fast just nu är jag mer skrämd av medias makt. Har just sett en fantastiskt skrämmande bra dokumentär om Berlusconi och mediamakten i Italien, Videocracy av Erik Gandini. Då blir man sannerligen rädd för att bejaka lustfyllda saker och vill bejaka mer av allvar och seriositet i tillvaron istället.

Anne sa...

Åh, vilken räcka av underbara lustfyllda kommentarer!

Evas värld sa...

Ett ämne som engagerar, och härligt lustfyllt Anne!
Men Maria: Att bejaka det lustfyllda i livet innebär inte att man inte ser allvaret i tillvaron. Det är en falsk motsättning. Som att säga att man inte får skratta för att det finns så mycket elände i världen. Hade vi inte glädje och lust också - hur skulle vi då få kraft att kämpa för det bättre samhälle vi vill ha mot de onda krafter du såg i tevefilmen.

Maria Herngren sa...

Nej, jag menade nog inte riktigt så. Håller med dig helt! Jag var bara dålig på att formulera mig. Jag var uppfylld av filmen, hur vissa krafter/personer i Italien fått igen ett slags förytligat bejakande av enbart yta ...
Du har helt rätt, och filmen var just så rolig, med så mycket humor om detta så allvarliga.