https://www.instagram.com/evaswedenmark/

lördag 12 december 2009

EVAngelium om motgift mot den låga känslan Avund

Jag gör som Eva i Norrbotten, skriver ett litet EVAngelium. Idag handlar det om avund och missunnsamhet två av de värsta saker jag vet. De krymper en och fräter. Givmildhet och förnöjsamhet vill jag predika.
Man får gå till sig själv. Jag lärde mig mycket när jag själv en gång var riktigt avundsjuk. Jag skrev på egna manus men hade inte fått något utgivet. Just då fick jag veta att min granne och vän Annika Thor skulle ge ut sin allra första bok, sedan dess har hon skrivit många fantastiska barn - och ungdomsböcker. Min första känsla var ren rå avundsjuka. Varför hon och inte jag, ältade jag för mig själv. Jag skämdes över mig själv, men jag var helt enkelt grymt avundsjuk. Det tog mig många timmar av egna funderingar och självprat att komma över den känslan, för inom mig var jag så klart också glad för hennes skull. Den onda känslan tog dock först bara över.
I alla fall kom jag över missunnsamheten och kunde verkligen av hela mitt hjärta gratulera henne. Dessutom blev hennes framgång en sporre för mig när jag slutade förgifta mig själv med avund.

Ibland när onda känslor och tankar av avundsjuka och missunnsamhet slår till, tänker jag tillbaka på den händelsen långt tillbaka i tiden nu. Det gör att jag får perspektiv. Jag besinnar mig. Det fungerar som ett motgift mot den låga känslan avund.
Ja, det var dagens fundering i mitt EVAngelium.

8 kommentarer:

Granne med potatisodlaren sa...

Evangelium fyllt av det vi inte kan lära oss utan att ha upplevt det. Så sant och så viktigt.

Evas värld sa...

Eva, jag lånar ditt EVAngelium-ord. Så bra det är att heta Eva!
Jo, vissa saker måste man själv ha känt inpå bara kroppen för att riktigt veta.

Evas blogg sa...

Klokt. Jag känner igen mig, jobbar på detta med avund, som jag tror är en ganska vanlig "åkomma". Men så fiifigt: EVAngelium. Undrar om man får låna idén?

Var dag bär guldkorn sa...

Avund, svartsjuka? Nej det brukar jag inte känna. Försöker minnas ... men nej, kommer inte på en enda gång. Bara sådär lite avund möjligtvis a la light om nån åker på en härlig resa dit jag längtar. Men det känns ändå inte som om jag är avundsjuk på den som gör det, eller om nån lyckas med nåt, är vackrare, mer begåvad, vinner en storvinst.
Oerhört förbannad kan jag däremot bli och Hata med besked och förakta.
Ja, helt enkelt tvärilsk om nån gör nåt taskigt, orättvist ...

Evas värld sa...

Guldkorn man kan vara lite avundsjuk ibland men jag menar mer missunnsamhet, den där fula känslan av : varför inte jag som gör att man blir bitter och småsint. Bra att du inte känt så, det har jag men jag tror att jag kommit en bit med att bearbeta det.
Eva i norr skrev sina kloka evangelier, det är så fint med vårt fina namn så jag skrev EVAngelium - fritt fram för alla Evor att använda! Visst är det intressant att fundera på sina tillkortakommanden och se om man eventuellt lärt något av dem?

Annika sa...

Avundsjukan, den fulaste av dem alla och samtidigt den vanligaste... Mänskligt, men tråkigt. Att vara medveten om den innebär att halva segern är vunnen.

Var dag bär guldkorn sa...

Ja, EVAngelium är verkligen snillrikt fint!
Tillkortakommanden, precis som misslyckanden har vi ju alla, och de kan vara en bra källa för mognad om och när man förmår se det så.

Jane Morén sa...

Avundsjuka är en känsla som kan driva en framåt, vara moroten som får en att verkligen kämpa. Jag ser den tillfälliga känslan av avundsjuka som ett starkt tecken och vägvisare till vad jag vill uppnå.