https://www.instagram.com/evaswedenmark/

tisdag 10 april 2012

Ekorren och Kanin att längta till

Det här vädret, det här iskalla piskande regnet, och vinden... det existerar bara inte.
Jag tänker i stället på en liten Ekorre som bor hos Milton. Hos mig bor Ekorrens (och Miltons) kompis Kanin. Det är bra att ha kompisar på olika ställen att längta till. Igår var Miltons föräldrar på Hammarbymatch så både Milton och Ekorren kom till mig. Milton i sin nya Hammarbyhalsduk.
"Nu blir farmor glad när jag kommer!" sa Milton  till sina föräldrar utanför min dörr. Jag tycker om att han känner så. Och glad, det blir jag.
Men det var synd om Ekorren som inte hade någon halsduk. Så när han gick hem hade han en grönvit halsduk virad runt sin runda hals.


Idag var det tomt utan Milton och Ekorren. Kanin var också ledsen. Och han frös. Så nu har han också en Hammarbyhalsduk. Det känns bra. Han sitter på Miltons lilla stol i sin halsduk. Och väntar.

10 kommentarer:

Anonym sa...

nej vad gulligt att han sade så!! Vad härligt:) /Elin

Jane Morén sa...

Vilken underbart start på ett liv för ett barn att känna sig så älskad och välkommen. Det är underbart att läsa om Milton och dig:)

cruella sa...

Vilken liten rar Hammarbyfarbror! Och så fint sagt, här kommer jag - Glädjen. Måtte han alltid fortsätta känna så:-)

Den Ofrivilliga Bloggaren sa...

Och så var det mitt HBK hans lag besegrade...
suck...

Evas blogg sa...

Underbart!

Hemma och långt borta sa...

Visst är det fint sagt E. Så skulle alla få känna sig som barn, att de är en glädje för andra!

Hemma och långt borta sa...

Jane, han är underbar att ha i mitt liv. Vilken glädje det skänker. Jag älskar att öppna dörren och se hans glada förväntansfulla lilla ansikte!

Hemma och långt borta sa...

Cruella, idag sjöng de Hammarbyramsor, hans pappa och han. Milton har döpt om hamburgare till att äta en "Hammarby". Gulleplutten!

Hemma och långt borta sa...

E! Jag visste inte ens vilket lag de spelade mot. Jag vet bara det sonen berättar för mig, och hans lag håller jag ju på så klart:)

Hemma och långt borta sa...

Härligt är det, Eva!