https://www.instagram.com/evaswedenmark/

torsdag 31 januari 2013

Smartphonen går före sex och barn

Underliga nya värld! Min kompis Tommy vill starta aktiviteter för barn där barn och föräldrar ser varandra, där  mobilerna är förbjudna. Han är så trött på alla föräldrar som plåtar barnen med sin smartphone, men inte hör dem, ser dem, inte pratar med dem.
Mobilförbud i umgänget med barnen! ryter denne annars så snälle man till: "Oavsett var vi befann oss, T-banan, bussen, färjan eller på fiket så hör man ungar i alla åldrar försöka pocka på sina föräldrars uppmärksamhet men får bara ett "mmh, vänta lite" eller liknande tillbaka. Föräldrar som är så upptagna med sina jävla smartphones och tala om för hela världen hur mysigt man har med sitt barn på "kul-för-barnen-ställen" att dom helt glömmer bort att ha just mysigt"
Han har rätt. Jag tänker ofta att det är sorgligt att se föräldrar prata i sin mobil i stället för med barnen på till exempel bussen.

En annan sak på samma tema läste jag i franska Elle som redovisar en undersökning från USA. Enligt den föredrar en amerikan (man som kvinna) av tre att under en vecka hellre avstå från allt sex än att avstå från sin mobil.
Lägg på! Uppmanar franska Elle.
Ja vad ska man säga. Var lever vi?
Mitt i våra liv här och nu -  eller bara när vi är uppkopplade?

10 kommentarer:

Marina sa...

Här är det mer regel än undantag att man ser föräldrar ute med sina barn och samtidigt pratar i sin telefon. Jag håller absolut med Tommy där, det är så tragiskt att se!

Margareta Wahlén sa...

Jag upplever att folk talar i sina mobiler överallt, inte bara i Sverige. Minst lika ofta såg jag det nu senast i Paris, där mammor, som här, gick med sina barnvagnar och telefonen i örat...(vi ska inte tala om männen!) hur var det när vi inte var så här uppkopplade hela tiden? Talade vi inte oftare spontant med våra medresenärer och såg på våra barn med verkliga ögon...mycket tänkvärt. Har aldrig insett att en smartphone är sexigare än sex! Måste ha missat något!

Eva sa...

Ja Marina detta sätt att gå in i oss själva verkar vara internationellt, trist är det!

Eva sa...

Sanningen är att du inte missat något Margareta :) Tvärtom!
Här där jag är nu, en sportanläggning söderut, är det så häpnadsväckande tyst. Inte en mobil som ringer. Knappt någon som pratar i telefon. Väldigt många föräldrar som är med sina barn... nästan som förr i tiden.

Den Ofrivilliga Bloggaren sa...

Och jag som så länge sett mig som så töntig som skriver brev...
kram

Eva sa...

E: En vacker dag står vi där utan brev, allt vi skrev på nittiotalet och framåt försvann i en gigantisk datakrasch och snirklar runt i rymden. Då tar vi fram våra pennor och skriver vackra varaktiga brev till varandra på fint papper och orden varar i en evighet... och vi ger oss tid att lyssna till varandra igen ... Kram!

Den Ofrivilliga Bloggaren sa...

Behöver du en brevvän?
kram

Anne sa...

Det är sorgligt, håller med. Jag är en av dem som är fast i smartphoneträsket. Det är bättre i perioder, men det är en rejäl flykt från här och nu i kropoen :-( kram!

Anonym sa...

En av mina käpphästar, som alltid får mig att "gå igång" är föräldrar, barn, framåtvända barnkärror och mobiltelefoner. Jag blir galen av att se dessa föräldrar pladdra på i mobilerna medan en liten knatte sitter alldeles ensam och möter alla dessa främmande människor. Visst, barnen hör förälderns röst, men är det en sådan kontakt man vill ha med sina barn?
Nej, förbjud hellre mobil - barnvagn än mobil - bil!
Irene

Jane Morén sa...

Jag har inte ens skaffat mig en smartphone. Jag har telefonen för sms och att kunna nå, nås när jag är ute. Allt mitt internetliv sker via datorn. Det gör att jag tex på mitt vårdjobb är helt internetfri hela dagarna. På lunch och rast läser jag tidningar eller sitter och tänker. Just det där tänkandet är nog det jag tycker är mest oroande. Folk syns sällan sitta och fundera eller betrakta saker utanför mobilernas skärmar eller färdas med tbana eller så utan att undehållas av sin telefon. Det där med barnen är ju bara så tragiskt, jag kan inte fatta att det blivit så, men man ser det ju ute.