Blondinbella heter en bloggare som skrivit något om att Karl-Bertil Jonssons jul är kommunistisk propaganda. Ja, ja i den ytliga värld där hon vistas enligt sin blogg tycker man säkert så. Så uppfriskande det är att i stället läsa en rolig och tankeväckande analys i Aftonbladet av alltid kloka och reflekterande Åsa Linderborg med tankar kring solidaritet och välgörenhet utifrån samma teveprogram.
Min engagerade pappa, /han den lille i knät på min farmor på bild från 1913 ungefär/ han avskydde Kalle Anka. Han var mycket konsekvent i sin misstro mot det han kallade "amerikanskt dravel". I linje med detta hade vi aldrig cocacola i mitt barndomahem, han vägrade spela Monopol för att han tyckte det var en träning i det motbjudande kapitalistiska tänkandet. På eftermiddagen såg vi barn så klart ändå Kalle Anka medan mamma och pappa gick till kyrkogården och såg till att de kära döda hade det bra. En stunds reflektion framför gravarna.
Men sen umgicks vi, åt god mat, öppnade julklappar, spelade spel, pratade och väntade på tomten.
Mina barndomsjular var riktigt glada jular där vi såg varandra i stället för att se på teve.
5 kommentarer:
Karl-Bertil Jonsson är alldeles underbar. Min pappa älskade också honom, och det påminner även mig om min barndoms jular.
Kommunistisk propaganda? Ja, se där, ja. Man kan läsa in lite vad som helst i vad som helst antar jag.
Blondinbella är ju faktiskt inte känd för sina filosofiska tankar precis (och det tackar jag för).
Åsa Lindebprgs bok Mig äger ingen är verkligen underbar. En fantastisk skildring av en kärlek till en förälder, trots att barndomen är som den är. Boken är extra fantastisk för att det inte är en "tyck-synd-om-mig-jag-hade-en-hemsk-barndom"-skildring som så många andra med böcker i samma anda. Lindeborgs bok andas kärlek till fadern och mer ett konstaterande att uppväxten formade henne till den person hon faktiskt är idag, och hon har accepterat att det var som det var.
Kram
/Ango
Blondinbella må vara det ena eller andra men jag tycker du kan använda trevligare ord om henne.
Det finns alltför mycket nätmobbning ändå.
Blondinbella är en mycket bättre förebild än de tjejer i hennes ålder som svartklädda och vita i ansiktet hänger på Sergels Torg.
Iallafall för min 16-åriga dotter som valt sida och förebild till B:s fördel.
Ja snällhet är min ledstjärna så det var kanske dumt att säga att BB är patetisk - om henne vet jag intet mer än att hon verkar tillbringa mycket tid av sitt liv med att festa på Stureplan, enligt bloggen. Men det är ju förstås hennes moderata åsikter jag ogillar, inte henne som person.
Och Ango - vi verkar ha fastnat lika mycket för Åsa L:s barndomsskildring så fylld av kärlek och helt utan tyck-synd-om-mig. Att bli sedd och älskad för den man är, det är viktigt för alla barn.
Ja, man ska vara snäll. Men visst måste man ändå kunna skriva att blondinbellas blogg är ytlig- hon gör ju inte heller själv anspråk på något annat.
Karl Bertil handlar om att ge till andra – om man skriver att det är kommunistisk propaganda tycker jag verkligen att man får vara beredd på lite mothugg.
Jo jag är väldigt glad att mina barn inte har som förebild någon som skriver:"Karl Bertil Jonsson! När ska man sluta sända den där kommunistskiten egentligen? Snart gör jag min egna tecknade kapitalistserie om mig själv." Blondinbella spending cash" ska den heta" - ordagrant citat. Och dumt! Moderatbella vore väl ett bättre namn på henne, tycker jag!
Skicka en kommentar