Försöket att lansera ordet tant i stället för tjej är töntigt!
Min mamma, hon var den sötaste av tanter vid 80 år i sin rosa basker kokett på sned, käpp, Birgit Bohlin-jacka i lapptäcksrutigt och rosa läppstift. Mina döttrar älskar tanter som liknar deras mormor. Mamma var en liten tant på äldre dar. Men tantig var hon inte. Tantig det är tråkigt, det är frukappa och foträtt. Det var inte min mamma.
Jag funderar över begreppet tant.
Tant, det är det ord jag som liten kallade alla vuxna kvinnor. Var man gift kvinna med barn blev man obönhörligt kallad tant i Sallyhill i Sundsvall, det enkla kvarter där jag växte upp. Kvinnorna, då i 25-35-årsåldern inser jag nu, kallades av barnen tant Ahlström tant Wiik, Tant Oskarsson. Du sa man förstås. ”Du, tant Swede!” sa mina kompisar till min mamma. Efteråt har jag läst att det är typiskt arbetarklass att säga tant plus efternamn och det stämmer säkert.
I de fina villorna på Norra Bergets sluttning sa man säkert tant Gerd, tant Birgit och så vidare.
Men tant idag? Låter gammeldags. Jag? Nä…
Jag inser att det kanske låter lustigt med tjej, fast jag känner mig mer som det. Hellre tjej än tant.Tant – något gör uppror i mig. Jag gillar inte benämningen Kulturtant … töntigt låter det i mina öron. I M-magasin finns Kulturtanten som man kan tipsa, en kul blogg. Men Kulturtant - inte sjutton är Amelia Adamo en kulturtant? Varför har man då det fåniga bloggnamnet?
Jag såg att Annette Kullenberg vill lansera uttrycket cool dam – men se någon dam är jag inte heller, lika lite som tant. De som hette tant+förnamn i min barndom var nog damer. Men ingen som växte upp i Sallyhill i Sundsvall är en dam. Jag är ingen dam. Det gör mig full i skratt. Varför kan jag inte få kallas kvinna helt enkelt om jag nu inte är tjej?
Kulturkvinna . Härligt bejakande av det vi är – kvinnor – ett begrepp som inte markerar ålderstillhörighet. Det gör tant på ett tråkigt sätt i mina öron.
3 kommentarer:
Kvinna är bra (fast jag avskydde det när jag var yngre - men det handlade ju om annat, att jag helst inte ville vara ett kön utan en människa) om man nu måste ha könsuppdelningar, tycker jag också.
Tant skulle man också säga till alla vuxna när jag var barn, hur unga de än var, men där på landet sa vi alla alltid tant Vera, tant Elsa, tant Ingrid. Alltid förnamn, precis som vi sa farbror Ivar, farbror Sven, farbror Arne. Och åh, så arg jag vart som barn när kompisar sa att min favoritfarbror inte alls var min riktiga farbror eftersom han inte var släkt med oss. Farbror Ivar, som var min farbror, mer än nån äkta farbror nånsin skulle kunna vara.
Ja, kvinna är bra för "Fastän vi är kvinnor så är vi inte rädda, vi älskar våra ungar, vi älskar våra uuungar ..."
Det är ju bara att höja rösten och sjunga med - eller hur!??
Jag håller med dig, hellre kvinna än tant:)
Svärmor, 75 år, titulerar sig själv som tjej och det låter helt ok i mina öron. Någon tant är hon definitivt inte. Tant låter så tråkigt...
Skicka en kommentar