Alla dessa egotrippade män och historierna om deras liv. Vet inte varför men jag är inte så intresserad. Jag har just sett
Gainsbourg - ett legendariskt liv. Det är filmen om Serge Gainsbourg, sångare, kompositör som kanske gått från att vara skandalomsusad i Frankrike till att bli en kultfigur. Jag lyssnar ibland på hans sånger, han gjorde många fina. Han dog i hjärtattack vid bara 63 efter ett liv fyllt av droger. Gjorde skandal med Je t´aime moi non plus med sin dåvarande hustru Jane Birkin i slutet av sextiotalet. Filmen förklarar föga men berättar desto mer om alla erövringar av kvinnor från Bardot till Birkin. Historien om det självförbrännande geniet alla kvinnor föll för. Varför de gjorde det kan jag inte förstå efter att ha sett filmen. Jag kanske är överdrivet kall mot denna film, den kanske har kvaliteter, men just mig berör den inte och inte blir jag heller särskilt road av den. Den leder mer till att jag ställer mig frågor kring detta ständiga förhärligande av det utsupna nerdrogade manliga geniet som i devota skildringar alltid får alla de yngsta och vackraste kvinnorna. Och hur kritiklöst och utan analys detta alltid skildras.
7 kommentarer:
Jag tänkte lite så när jag såg att Gainsbourgfilmen har premiär i morgon. Är han värd en film? Vad har han gjort som håller för en berättelse på 90 minuter? Inte mycket säger du och jag tror dig.
Nä den filmen lyckades inte alls engagera mig - man jag hörde att P1 recensenten var förtjust så smaken är väl olika!
Håller med dig Eva - märkligt med alla dessa "konstnärliga" suputer som lyckas attrahera och locka till sig unga skönheter. Funderar över motsatsen - om kvinnliga konstnärstyper med osunda dryckesvanor. Hur ser deras verklighet ut? Inte lika enkel tror jag.
Ändå är jag nyfiken på filmen. Även jag lyssnar på Gainsbourgs låtar. Sedan är jag ju väldigt förtjust i Birkin också.
Jenny, ska bli kul att höra vad du tycker. Jag skulle nog - om jag får önska och det får jag ju - hellre se en film med Jane Birkin. Läste en så kul intervju med henne i Elle för några år sedan om hennes innehållsrika liv. Hon är cool.
Hon är cool på rikt, som de med lulemål säger. Riktigt cool. Finns varje dag i min mp3.
amen.
Inte samma sak, men jag såg precis "Dorian Gray" på dvd och det fick mig att vilja glömma filmen, glömma Oscar Wilde, glömma boken för att på så sätt läsa boken igen och den skulle vara hel och orörd och jag skulle slippa bilderna från filmen. I början såg allt plastigt ut och jag tyckte inte han var så underskön som jag förväntat mig... Sedan pepprade de slagfärdiga replikerna; man såg hur skådisarna tränat på att snyggast kläcka ur sig att bästa sättet att bli av med en frestelse är att falla för den - etc. Lite jobbigt när HELA dialogen på många ställen är så och resten är p... ekivok så det räcker.
Och det här borde jag blogga om i stället för vad har det med Serge att göra.
Jo - att filmer verkligen kan förstöra. (Obs! Oavsiktligt rim.)
M-T! Men du har så rätt, filmer kan verkligen förstöra en bok. Jag gillar till exempel inte alls filmatiseringen av Älskaren av Duras. och jag var livrädd innan jag såg Borta med vinden för sådär hundra år sedan - skulle boken bli förstörd? Men nej, där stämde alla personerna i filmen på ett mirakulöst sätt med mina egna bilder.
Skicka en kommentar