Vi brukar fundera, min bror Peter och jag, på hur många gånger vi var på restaurang och åt under vår barndom. Det var inte många gånger. Knappt någon. Vi åt hemma och vid några speciella tillfällen, färre än fem sammanlagt, gick vi ut och åt. Dit räknas inte det årliga konditoribesöket med valfri bakelse på avslutningsdagen. Vi kommer mest ihåg att vi gick till Forumgrillen, den litet finare restaurangen med bordsservering i Konsumvaruhuset Forum i Sundsvall som invigdes i slutet av femtiotalet..Det var lite högtidligt, föräldrarna var lite spända. Vi åt grillad biff. Drack mjölk till.
Så annorlunda det är idag. Restauranger var inte ett dugg märkvärdigt för mina barn och de hade många att välja på. Skulle jag fråga hur många gånger vi var på restaurang och åt under deras barndom skulle de inte kunna svara.
Vi lagade mat hemma. Mamma lagade alltså. En gång när vi bodde i Sollefteå kom pappas kusin Lennart som hade andra vanor än vi, han bodde ju i Stockholm. Han lärde mamma att steka något som han kallade Bistecca a la Fiorentina . Till den skulle det vara vitlök, det hade vi aldrig ätit förut, han hade med sig. Och det var himmelskt gott.
Jag tänker på hur mycket som blivit annorlunda under min livstid, hur våra vanor och liv ändrats.
19 kommentarer:
äter lunch med barnbarn på fredagar, de kan verkligen "uppföra" sig och beställa mat. Små flickor under skolåldern.
Gå på restaurang på orten vi bodde? Nä, varför det? Det fanns ju mat hemma.
Jag minns nog mest att när vi var på två veckors bilsemester i UK 1976 åts det en hel massa lunch på pubar. Och eftersom jag minns det så starkt måste det ha varit väldigt ovanligt.
Var vi på resa mellan A och B hade vi naturligtvis matsäck med oss.
Mina föräldrar fick köpa vitlök på apoteket i 50-talets Nässjö ha ha. Det finns fortfarande inga restauranger att tala om i den stan, minns inte heller att vi gick på något annat än konditori, möjligen någon mjölkbar någon gång...vissa saker var sannerligen inte bättre förr.
Nej, det var sannerligen inte ofta!
Julbord kommer jag ihåg att vi åt på restaurang några gånger, men inte ens varje år. Nån gång, när man varit hos läkare eller optikern i "den stora staden" hade man tur och fick fika på Domus eller liknande. :)
Alltid hemlagat. Det skulle alltid syltas och saftas. Fick man köpesaft någon gång var det nästan fest.
Reataurang var verkligen nått ovanligt bnär jag var liten. även när vi var på våra sällsynta semestrar hyrde vi boende där vi kunde laga mat...
Jag minns första gången jag gick utan mina föräldrar på restaurang, jag bjöd mina två bästa kompisar på det lilla samhällets enda restaurang när jag fyllde 18. Vi var helt tagna av hur vuxna vi var! Och förstod ingenting när vi ville beställa efterrätt och servitrisen sa att "köket gått hem". Hur kan ett kök gå hem, det fnissade vi mycket åt...
Det var en intressant fråga! Nej, jag tror inte att jag någonsin gick på restaurang och åt med familjen när jag var liten. Kanske att vi gick och fikade någon gång på Törners eller Wedermarks när det bara var jag och mamma? Fast säker är jag inte. Mina första uteätarminnen var nog annars grillbar vid någon vägkant när jag var i tidiga tonåren och på väg till simläger i folkabuss. Pommes frites och korv:-) Pizzeria Athena vid Stortorget i Östersund och China vid Hotell Östersund gick vi till med kompisar ibland, rimligen när vi fyllt 18 och kunde dricka öl i stora sejdlar. Äta på restaurang när det fanns mat hemma var syndapengar, ansåg nog både mamma och pappa rätt så länge. Fast nu går de ut ibland.
Hannele vilken trevlig traditeion! Brukar ni månntro äta på olika ställen? Jag längtar efter att Milton ska tycka det är kul med restaurangbesök!
Precis så var det, Cecilia, vi hade ju mat hemma! Vi åkte förresten aldrig utomlands heller. Vi åkte till Härjedalen och en gång till Halland :)
Kära "mormor" - vilka minnen ordet mjölkbar väcker hos mig! Vitlök fanns säkert bara på apotek i Sundsvall och Sollefteå också!
Kära "mormor" - vilka minnen ordet mjölkbar väcker hos mig! Vitlök fanns säkert bara på apotek i Sundsvall och Sollefteå också!
Ann! Det var liksom Domus eller Forum som gällde. Inte fanns det många restauranger i Sundsvall i min barndom, idag finns det så många!
Stefan! Så var det - mamma bakade så goda bullar men det finaste att få var sockerbullar från bageriet!
Freja, vilken underbar historia om ert första restaurangbesök och köket som gått hem! Skulle vilja se en bild av er tre där på restaurangen!
Och vi hyrde alltid, ja de få gånger vi hyrde, ställen är vi lagade mat själva
Cruella, känner så igen den moralen, så klart också bottnad i pengabrist, man åt hemma där maten fanns.
På konditori kunde jag tänkas gå någon gång. Åh Palms konditori i Sundsvall! Och Orient!
Törners finns fortfarande eller hur? Vill minnas att jag fikade där senast jag var i Östersund.
Både Törners och gamla Wedan finns kvar! Törners är rätt så förändrat men Wedermarks tror jag är sig rätt så likt. Där ska man äta en klassisk räksmörgås på tekaka:-)
För egen del minns jag inte någon enda gång att jag åt på restaurang tillsammans med mina föräldrar. Däremot åt jag under realskole- och gymnasietiden på 1950-talet på olika lunchmatställen i Sundsvall, EPAs, Konsums och så vidare - det här var ju före skollunchernas tid. Och så var jag, i egenskap av FiB-ombud, vid något tillfälle en veckohelt bjuden på måltid på Runan. Annars lärde jag känna några av Sundsvalls restauranger, bland dem Forum-grillen, senare, i samband med besök hos föräldrarna i Juniskär.
På Epa och Runan åt jag aldrig. Men hur var det med Knaust, Enn? Åt din studentårgång studentmiddag där? Det fick aldrig vi.
Och Forum-grillen - så kul att du också var där.
Minns Forum-grillen (och den lite enklare Forum-baren) mycket väl. På grillen kunde man få god grillad vårkyckling (på våren, då). En gång när jag var där med farsan (morsan var väl bortrest, troligen orsaken till att vi gick ut) började det brinna i grillen. Brandkåren kom och brandchefen Bjertén, pappa till en klasskompis, ropade "Utrym lokalen!" Mycket dramatiskt.
Skicka en kommentar