Balkongträff igår. Det är jag och två gamla vänner som regelbundet träffas på varandras balkonger och pratar om livet. Igår hade M gjort kubanska rullader och en fantastisk kubansk brulépudding som vi åt medan vi pratade om det år som gått. Två kvinnor, en man. När jag gick hem igen så funderade jag som så ofta över hur svårt det är att hitta bra manliga vänner och vad det beror på? Jag är så glad att B vill vara min vän. Han är en rak och ärlig person och det är så uppfriskande med hans sätt att inte alls bara hålla med utan ifrågasätta. Jag känner mig trygg med honom
Hela min värld - känner jag ibland - består av kvinnor, och när jag ser mig omkring är det mina kvinnliga vänner som har bokträffar, syjuntor, tjejträffar. Ett nät av kvinnliga vänner. Jag kanske bara inte ser att männen har liknande sätt att umgås med sina vänner?
I alla fall, det jag funderar över är varför det är så svårt att hitta också män som är ens vänner, kanske är det bara svårt för mig? Hur är det, har ni många vänner av motsatta könet? Alltså vänner helt enkelt, killkompisar?
21 kommentarer:
Jag har tappat en del manliga vänner när de har träffat sina kvinnor. Det har inte varit tillåtet för dem att ha sin tjejkompisar kvar.
Jag gillar verkligen mina vänner av bägge kön. Men jag som är född -57 ser att mina jämnåriga manliga vänner har få vänner som de delar allt med. De gör saker tillsammans, fixar saker tillsammans, men de umgås inte kring samtal.
Det första som slog mig när du skrev Balkongmänniskor är vad en bibliotekarie sa till mig en gång för många år sedan: "Det finns balkongmänniskor och källarmänniskor. Balkongmänniskorna lyfter dig och källarmänniskorna drar ned dig. Försök att bara umgås med Balkongmänniskorna."
Ord som jag lyssnat och tagit till mig.
Visst har jag killkompisar. Många faktiskt! Kramisar Kim
tyvärr inte....men jag skulle så gärna vilja ha det..
och jag försöker verkligen....men det slutar alltid likadant...killarna vill något mer....vänskapen var bara en förklädnad....de väntade ut ett tag...och det hela gick ut på att de ville ha sex och en relation....och så var den vänskapen borta... :-)
så jag har mer eller mindre gett upp det ämnet....håller mig till mina tjejkompisar istället....vi har roligt... :-)
Jag tycker det är lätt att bli vän med män. En tredjedel av mina vänner är män, vi kan prata om allt. Men just nu märker jag att jag har övervägande kvinnliga vänner och dras mer till dem. Ibland undar jag om det har att göra med att jag blivit medelålders och att den här sexuella spänningen som alltid funnits någonstans har försvunnit i och med min ålder och det gör mig lite förvirrad och irriterad?
Nu pratar de för mycket förälskelseproblem med mig tycker jag t ex. Inatt t ex drömde jag att jag skällde ut dem för att de bara tjatade om att få träffa min snygga kompis. "Ni får kontakta henne själva!" sa jag.
Så nåt är det med umgänget med män just nu.
Jag trivs så bra med män, så jag hoppas att detta går över. Min förvirrning alltså.
Johanna, när jag läser dina inlägg på facebook verkar du ha många killkompisar!
Viken rolig dröm, det är nog något du försöker säga till dig själv. Jag trivs också så bra med killkompisar men det är inte helt lätt!
Eva Granne, ja jag har samma upplevelse. Eller att man är bra jobbkompisar men inte får finnas i den andra verkligheten. Någon form av svartsjuka antar jag.
Iris, jo jag känner så igen det där med att vänskapen var en väntan på något annat. Men det borde ju kunna fungera. Jag minns med nostalgi alla mina killkompisar på gymnasiet - men det är klart de kanske också väntade in något annat?
Det var ju underbart med balkongmänniskoteorin, Kim! Det tar jag till mig. Mina vänner igår är verkligen sådana som lyfter mig.
De få manliga vänner jag har är de på jobbet, men dem umgås man ju inte med på fritiden.
Båda mina ex-makar är dock mycket goda vänner till mig idag. Kanske för att man har börjat relationen med kärlek och den övergått till något annat. Det är nog bästa sättet att få en riktigt god vänskap, om man inte skiljs som ovänner förstås.
Min erfarenhet av manliga vänner är att det oftast slutar med att de vill ha en relation.
Skulle gärna ha flera vänner av det motsatta könet eftersom jag tycker att det berikar att inte "bara" umgås med kvinnor. Fast mina tjejkompisar vill jag inte vara utan!! Den ribban ligger högt och är nog svår för en man att klara.
Nej tyvärr. Jag har en manlig vän som jag umgicks mycket med förr, nu har han träffat en partner och då har han fullt upp med sin nya relation, husrenovering....Min kompis är homosexuell och vi umgick nästan dagligen förr, men oj vad snacket gick. De som inte visste att han var homos. de tog för givet att vi hade en relation. Tröttsamt.
Jag har manliga kompisar men vi umgås inte på tu man hand. Å andra sidan gör det mig inget att träffa dem ihop med andra (deras respektive eller andra vänner).
Jag har alltid haft kvinnliga vänner. Min första kompis på dagis var en tjej. Och jag har fortfarande flera kvinnliga vänner. Umgås gärna med dem på tu man hand. Men visst hänger mycket på att man har en partner som litar på en och inte blir svartsjuk då. Har svårt för alltför enkönade grupper. Men det är värst med stora grupper av män. Har alltid haft ett behov av att bryta mig ur sådana grupper efter ett tag. Det blir nog för grabbigt för min smak.
Pia! Aldrig utan mina tjejkompisar, det är helt klart. Och mina ex är också mina vänner.
Visst är det märkligt , Eva, att folk ska lägga sig i vem man har till vän. Och tissla och tassla om det dessutom.
Annika, kan tänka mig att du har den typen av utåtriktat arbete där det finns både män och kvinnor och där man lätt blir kompisar.
Victor: Lustigt nog var det nästan lättare för mig att ha vänner av motsatt kön när jag var gift även om svartsjuka är en farlig fiende för vänskap.
Det finns ju inget enkelt svar så klart. Jag önskar mig bara ett samhälle där vänskap inte var så könsbundet som jag tycker att det är idag. Lever man ensam som jag gör nu är det extrasvårt tycker jag, ett vänskapligt lunchförslag till och med kan ses som en invit.
Jag har ett par manliga vänner, men vi umgås mest på distans.
Har funderat mycket över det där med manlig vänskap. Skrev ett inlägg om det i vintras, men blev inte mycket klokare faktiskt. *länkar dit*
Det är härligt med mixade grupper, det är livgivande och otroligt inspirerande.
Pernilla, hittar inte länken, kan du inte skicka den igen! Jag gillar också mixade grupper ibland - det ger ibland nya infallsvinklar på livet. Och jag funerar mycket på det där med manliga vänner, men utan att bli så mycket klokare heller.
Mysko, jag skrev en lång kommentar till för några dagar sedan men den måste ha försvunnit i cyberspace.
Johanna! Det var mysko?? Vad skrev du? Pratar med Annica idag om vecka 28.
Jag har en hel del kvinnliga vänner, och har väldigt stort utbyte av det. (Och du är en person som jag mycket väl skulle kunna tänka mig som vän.)
Och med anledning av någon av kommentarerna ovan: Jag föredrar att inte ha sexuella spänningar i de relationerna, utan att ha det helt vänskapligt. Min fru har heller inga invändningar mot att jag träffar dem på tu man hand, dessbättre. Vi rör oss i lite olika kretsar, och tillåter oss att ha dem för oss själva.
Hej Eva! Jag skulle vara kattvakt på söder vecka 28 men nu är det också inställt hon hade en bostadslös kompis som behövde lägenheten. Så vi får avvakta, om det är okej?
Om du klickar på mitt namn i förra kommentaren så hamnar du på mitt inlägg. ;o)
Okej Johanna, men Annica och jag är här nästan hela sommaren så hör av dig bara!
Peter, jag kan verkligen förstå att du har goda kvinnliga vänner. Så ska det vara i den bästa av världar tycker jag. Det är min dröm om en relation att den är så öppen att man har goda vänner av båda könen och att man har tillit till varandra. Det krävs en del mognad för det!
Förr hade jag mycket killkompisar men det blev lätt trassel (läs att någon ville mer) men en del blev det inte trassligt med och då kunde vänskapen fortsätta. Men det kräver ju förstås att de respektive förstår att det är vänskap. Med gammal vänskap är det enkelt, då kan man bara säga till sin respektive att om det skulle vara han och jag så hade det blivit det för länge sen ;-). Umgås nog mest med kvinnor numera och med gamla kompisars tjejer eller hela familjer.
Jenny, ja det blir ju lätt trassel! Och jag vet inte riktigt hur det ska gå till - men hur mycket jag än älskar alla mina tjejkompisar så är det underbart att också ha fler killvänner än jag har idag.
Skicka en kommentar