Jag sitter vid min mac och skriver och hela tiden singlar plagg in genom dörren och landar i en växande hög bredvid mig. Ellen tar itu med sin garderob efter två års resor hit och dit. Allt måste tvättas och sorteras, hennes dräkter från Sydafrika /strikt klädkod på kontoret/, hennes vippiga chiffongkjolar från Vietnam, tröjor, blusar. Hon är hård, inte alls som jag. Jag sparar och stuvar undan. Ellen sorterar och ger bort. Jag försöker antyda att jag älskade att hälsa på faster Berta som liten, jag fick leka med alla hennes smycken och det var en dröm. Ellen slänger i en påse alla smycken hon tröttnat på och skänker dem vidare.
Det är lustigt: Jag har två barn som sorterar bort och slänger och ett barn (och en exman) som är som jag, som hamstrar och sparar.
5 kommentarer:
Jag gör som Ellen och det känns alltid lika befriande! Nu längtar jag efter att rensa ur källaren...
Det är ju den bra saken bland annat med att flytta, Annika, att det blir så genomstädat!
Hej Eva! Läste det här inlägget: http://boktokig.blogspot.com/2010/05/saknar.html och drabbades av samma saknad själv. Hur är det, är det någon ny bok om familjerna kring La Stella på G?
Fullbokhylla - vet du hur glad jag blir när jag läser ditt inlägg. Just nu har vi ingen ny roman på gång om familjen kring La Stella men väl en kokbok med recepten från böckerna. Vi är just på väg upp till Östersund för att laga mat och fotografera och sedan kommer den i sommar. Vi lovar att fundera på en fortsättning också! Tack och bästa hälsningar!
Vi får hoppas att inspirationen rinner till!!
Jag läste Vinbär & vemod när jag låg på KK och skulle föda min son, så den kommer alltid att ha ett speciellt utrymme i mitt hjärta!
Skicka en kommentar