torsdag 15 september 2011

Mina stunder med pojken som kallar sig Du

Mitt hjärta är varmt och mitt sinne mjukt. Jag har tillbringat eftermiddagen och kvällen med min Milton.
Ingen baby längre utan en mycket liten pojke med egen vilja och många ord. Han älskar att höra böcker (inte så förvånande). Lustigt nog är det Nicke Nyfiken som gjort störst intryck på honom. Strax innan vi somnar brukar han ligga och prata med mig om Nicke, jag brukar låtsas att Nicke kommer till ön och sen pratar vi om vad han och Milton gör tillsammans. Intressant det där vilka barnboksfigurer som fastnar. Vi läser inte bara böcker, vi tittar också på filmer från i somras på min mobil där Milton kastar kottar och leker på ön. Vem är det? frågar jag och pekar på honom. "Du" svarar han. Han kallar sig själv för Du och jag tycker det är så gulligt och logiskt.
Annars åkte vi båten fram och tillbaka till Hammarby sjöstad idag, Milton gillar båtar, vi åkte buss och tunnelbana också och dessutom har vi byggt många klosstorn och sedan rasat dem. Mina stunder med Milton är en gåva.

4 kommentarer:

Granne med potatisodlaren sa...

Vad roligt att få uppleva sån't som händer i Miltons liv. Härligt att få minnas sån't som stunderna med berättelser och litterära kompisar. Lyckan över att kunna åka. Tänk att det är så kul.

Kim M Kimselius sa...

Vilken lycka att få vara med sitt barnbarn så mycket och följa hans utveckling!
Du har en award att hämta på min blogg: http://kim-m-kimselius.blogspot.com/2011/09/awardrosen-tar-jag-tacksamt-emot-och.html
Kram Kim

KaosJenny sa...

Mm, det är verkligen spännande att se vilka böcker som fastnar... Som man får läsa om och om igen. Olika med olika barn. Härligt att du är en del av Miltons sagoskapande. Kram

Kersti G sa...

Lyckliga, fina du!
Tänk vilken ynnest att få dela liv med barnbarn, Inget är dyrbarare!
Kram på dig superfarmor!