Varför gräma sig över det man missar i stället för att njuta av det man gör?

Jag tränar mig varje dag i att inte vara missnöjd. Som idag. Kerstin och jag skulle på efterlängtad resa till ön. Men ihållande regn hindrade oss. I stället åt vi lunch och pratade. När hon rest tillbaka till Jämtland - då kom solen. Jag har just tagit en promenad längs kajen i solen. På vägen hem var Akademibokhandeln öppen och jag fick äntligen köpa Jellicoe Road som jag längtar så efter att läsa. Nu är jag hemma. Himlen 'är blå. Visst kunde jag ha varit ute på ön i grönskan men detta är också bra.
Varför gräma sig över det man missar i stället för att njuta av det man gör?