söndag 14 oktober 2012

Välkommen nya vecka

I takt med att jag får positiva Ellenrapporter från Afghanistan sjönk febern.
Nu är jag pigg och glad igen.
Då kom solen. Eva på Frösön berättar att det snöar där. Jag kan glädja mig åt en vacker höstdag.
Vi är så väderberoende - jag vet inte om jag berättat hur mina indiska vänner skrattade åt oss svenska författare när vi var på gemensamt seminarium i Goa. Varje morgon frågade åtminstone några av oss svenskar glatt hur varmt det var. Och när vi skulle bada frågade vi hur många grader det var i vattnet.
Varför fråga! undrade de. Det är varmt, räcker inte det.
Nej man blir beroende av väder och vind i vårt stränga klimat och längtande efter sol.
Denna vecka när Ellen är borta och jag vet att jag kommer att vara orolig har jag planerat en hela rad roliga möten, arbetsupplägg och fester. För att det är kul och för att skingra tankarna.
Så välkommen nya vecka!

6 kommentarer:

Marina sa...

Det är nog så, att det är väldigt mycket "nordbor" över det där med väderprat - här pratar man mat istället!

www.evaswedenmark.blogspot.se sa...

Absolut Marina, och jag kan tänka mig att det finns mycket god mat att prata om där du bor nu!

Monika Häägg sa...

Vi är nog lite fixerade vid vädret. Våra omväxlande årstider gör att vi aldrig kan vara riktigt säkra. Fast jag tror det är bra (även om jag inte är så förtjust i vintern) med denna omväxling. Det inte så förutsägbara:)
Snart är dottern hemma igen!

www.evaswedenmark.blogspot.se sa...

Monika, vi får se det positivt som du att livet blir mindre förutsägbart!
Dotter E verkar ha landat väl och skickar rapporter avsedda att lugna mig, Det uppskattar jag :)

Granne med potatisodlaren sa...

Hoppas att Ellen har det bra. Afganistan behöver besök av andra än militärer...

När du berättar om hur viktigt vädret är tänker jag på hur vi påverkas. Denna höst har vi inte haft så soligt som vi brukar. Då blir det massor med prat om den översvämmade älven och de plaskvåta ängarna.

www.evaswedenmark.blogspot.se sa...

Eva, av rapporterna hittills att döma är allt bra. Viktiga möten. Jo, det behövs många Ellen i världen, kloka ungdomar som brinner för fred och solidaritet.

Just nu har vi en fin höst, känner vad jag längtar efter sol och färg. Nog påverkas vi! Kram!