Udda och kantstött men vårt och vackert i våra ögon
Det känns som om vi stannade upp i Sverige denna vackra påsk. Jag tror att många som vi lät mobiler, datorer och paddor vila för att i stället se björkarnas musöron, gräset, redan grönt, alla blommor.
Vi kunde sitta ute igår och äta och i morse var solhörnan för varm (se bilden).
Vi har eldat och röken steg från många små hus på vår stillsamma ö. Vi har räfsat, druckit gott vin, lekt på stranden
Vårt lilla hus på ön har varit ämne för många diskussioner under vintern, skulle vi inte rusta upp? Bygga ut? Trots att vi inte har råd, egentligen.
Dessa ljuva dagar har jag och vi tänkt mycket på hur fint det är på vårt ställe på ön, de små röda husen, utedasset, kanske mycket är lite udda och kantstött - men vårt och så vackert.
Jag känner ju hur själen kommer till ro där, habegäret efter större, bättre bara smälter ihop som glass i solsken.
En vacker syrenhäck, kan jag önska mig.
Alldeles nya mussäkra skåp... var det något mer? Nej det kan jag inte minnas.
Det skulle vara sol då.
Och att alla är där.
4 kommentarer:
Vad fint skrivet :-) Jag håller med dig, många har nog stängd av under Påsken för att njuta av naturen och lugnet. Att hela tiden vilja ha bättre, större, nyare känns så fel... skönt att ni är nöjda med det lite kantstötta men ack så ljuvliga! Kram
Tack för en underbar helg mamma! Nu sitter jag här i min lilla lägenhet och längtar till sommaren då vi får hänga allihop länge. Puss! ellen
Hej Laura! Tack för dina ord. Ibland är det så rätt att stanna upp och tänka på vad som är viktigt i livet. Och inte är det prylar.
Ellen! All kärlek!
Skicka en kommentar