Här sitter han i Knausts trappa, yngste deltagaren i vår släktträff i Sundsvall i helgen.
En gång i tiden växte vi upp i Sundsvall, jag och bröderna, i ett kärleksfullt hem. Vi träffades ofta i Sundsvall hos våra föräldrar.
 |
| På Dolcetto, god mat för la famiglia |
De som kan är med, denna gång var vi tolv stycken. Vi bodde på ärevördiga och trevliga hotell Knaust. Vi åt en middag på en italiensk restaurang, Dolcetto. Se bild av några av deltagarna.
Vi var också på södra berget där det som en gång var kaffestuga nu blivit ett rysligt fult hotell men med makalös utsikt. Vi åkte över nya bron. Och vi besökte förstår farfars hem i Haga och till sist våra föräldrar på kyrkogården.
Mycket prat och skratt och minnen, en del tårar.
Nu är jag hemma igen. Våra möten har blivit en kär tradition.
Sundsvall! Vi kommer snart tillbaka.
15 kommentarer:
Vilken härlig tradition ni har skapat tillsammans!
Vad härligt Eva! Och vilken fin och passande bild i trappan! Barnet finns ju där precis mellan två släktgrenar, de mörkare partierna som sen går ihop de översta trappstegen. Jag har inte druckit morgonkaffet ännu så orden har inte hamnat på rätt plats känner jag, tyckte bara att det blev en nästan symbolisk bild över släktskap. Hur som helt; fin bild. Ha en bra dag :-)
Jag önskar jag kunde göra så här, men jag har ingenting att återvända till - huset i Juniskär är i andras ägo - och jag har inga i min familj att samla. Min bror Matti är död, och vår yngste bror, Mikko, klarar inte längre att resa dit. Sonen, också han en Matti, och jag har talat om att tillsammans åka till Sundsvall och Juniskär, men han har just nu fullt upp med sitt andra barn.
Vilken härlig tradition!
Bron såg jag för första gången i påskas när vi nattkörde upp till Jämtland. Det är något alldeles visst med broar, jag blir glad och hoppfull av dem, städer och omgivande land får en ny åder:)
Javisst Pettas, jag blir varm om hjärtat av detta!
Tack Anna, vilken ljuvlig tolkning av bilden! Orden kom helt rätt och jag hoppas du nu hunnit få också påtår till morgonkaffet.
Enn, hoppas du kommer iväg. Du har ju så mycket att berätta för dina barn och barnbarn. Våra gamla hem är inte i vår ägo längre heller, men i den gamla sommarstugan på Alnön lät de snälla ägarna oss gå in och titta.
Marina, tack det känns som om vi hittat något fint tillsammans.
Cruella, javisst, det är något visst med broar, när man står på södra berget ser man både den bron och Alnöbron ... mäktigt!
Roots... Vi är privilegierade som kan återknyta så där och förmedla vidare till barn och barnbarn!
Härlig tradition och vad trappan på Knaust är häftig. När vi var där sist bodde vi på vandrarhem och åt frukost på Knaust, vi var mätta hela dagen... Det är väldigt fint i Sundsvall. Vi halkade dessutom in på film om staden på turistinformationen, riktigt kul att veta lite historia också, det var riktigt intressant. Kram
Jenny, ja jag älskar min lilla tuffa stad i norr! På Knaust åt man studentmiddag när jag gick på gymnasiet, jag längtade. Men mitt studentår stan, fruktansvärt tråkigt ställe, har aldrig riktigt kommit över det så jag njuter av att bo där nu. Man kan få bra extrapriser. Kram
Dessutom sa Milton: Dom är väldigt snölla mot barn här i repetitionen (=receptionen)
Vad underbart och rikt att ha en plats att återknyta till och där man har så många minnen att dela med sig av till sina nära. Fin och meningsfull tradition! och Milton har gjort en viktig iakttagelse. "Repetitionen" är viktig för trivseln!
Margareta, det känns så fint. Både att umgås anspråkslöst några dagar. Men framför allt att låta minnen och erfarenheter just vår familj har vandra mellan generationerna. Kära faster Elsa som vi pratade mycket om, hon lever vidare så här. Och tänk att låta barnen se farfar och farmors hus i Haga där jag var så mycket som liten. Nästa gång ska vi knacka på ...
Skicka en kommentar