Sundsvall, vi kommer snart tillbaka, hela släkten

 Här sitter han i Knausts trappa, yngste deltagaren i vår släktträff i Sundsvall i helgen.

En gång i tiden växte vi upp i Sundsvall, jag och bröderna, i ett kärleksfullt hem. Vi träffades ofta i Sundsvall hos våra föräldrar.

På Dolcetto, god mat för la famiglia

Nu finns de inte mer i livet. Men vi ses ofta ändå. Dock mer sällan i Sundsvall. Och de platser som är kära för oss syskon vet kanske våra barn och barnbarn inte så mycket om. Därav denna tradition. Vi åker runt till platser där vi bott. Sallyhill, Tivolivägen, Nedergård på Alnö. Vi berättar om äldre härliga släktingar och om livet förr. Vi äter gott och mycket och vandrar omkring i staden i norr varifrån vi kommer.

De som kan är med, denna gång var vi tolv stycken. Vi bodde på ärevördiga och trevliga  hotell Knaust. Vi åt en middag på en italiensk restaurang, Dolcetto. Se bild av några av deltagarna.
Vi var också på södra berget där det som en gång var kaffestuga nu blivit ett rysligt fult hotell men med makalös utsikt. Vi åkte över nya bron. Och vi besökte förstår farfars hem i Haga och till sist våra föräldrar på kyrkogården.
Mycket prat och skratt och minnen, en del tårar. 
Nu är jag hemma igen. Våra möten har blivit en kär tradition.
Sundsvall! Vi kommer snart tillbaka.

En djupdykning i familjeminnen

Den här bilden av min pappas familj togs på Seskarö1913. Pappa Gösta är den lille i knäet på min farfar Axel.

Vilken fantastisk dag vi hade igår. Min kusin Arne hade hittat nya familjebilder och familjehistorik. Vi satt hos mig en hel dag, Arne, bror John och jag och fördjupade oss i släkthistoria.
Nya fakta om hur släkten på pappas sida utvandrade från Värmland till sågverksdistrikten i Medelpad, hur farfar sedan flyttade runt på sågverken från Västervik till Seskarö innan familjen kom tillbaka till Sundsvall igen. Bilden ovan har jag aldrig sett tidigare.
Vi var rörda och omskakade och fyllda av minnen. Jag fick till exempel för första gången se en film från min studentdag som Arnes pappa tagit. Jag fick lyssna till sången Arnes pappa Manfred skrev till min mamma Gulli på hennes födelsedag 1940: "väl vet jag nog, att hyllningen, den djupaste och största, den bringas kan av endast en och dennes namn är Gösta". De älskade varandra genom hela livet mina föräldrar.
Jag fick se mina unga vackra älskade föräldrar, sedan länge döda,vandra omkring alldeles levande på film. Då grät jag.

Konsten att välja rätt namn till sina barn

Min farmor Jenny, så fin.

Visst är det intressant med namntrenderna. Det är viktigt med namn. Jag minns när vi döpte min son till Emil. Min gamla faster skakade förskräckt på huvudet och sa: "Emil Ekberg, det låter ju som en gammal gubbe!"

Det var en gammal gubbe han döptes efter, min mormor och morfar hette Emil och Elin så det blev mina två första barns namn, det var bestämt. Sedan letade vi efter ett fint E-namn till barn nummer tre och hittade Ellen. Jag tycker jättemycket om det även om det ibland skapat förvirring.
"Varför kallar Eva sina barn Elen och Elen?" frågade lille Victor.
Elin och Ellen heter Eva också, så förtjust är jag i mitt namn. Väntar bara på att ett barnbarn ska få heta det.

Eira

Mitt nya underbara barnbarn heter Eira, det är fint tycker jag.
Jag föreslog Elsa, efter just den fastern som tyckte Emil lät som ett gubbnamn. Elsa var min favoritfaster, så kraftfull och häftig. Hon skulle ha skakat på huvudet om jag sagt att ett litet barn skulle heta Elsa. Men idag är det ett av de populäraste flicknamnen - det hade man inte trott för några decennier sedan.
Jenny är också ett fint namn, så hette min farmor. Här är hon på bild. vacker eller hur? Min farfars namn Axel ligger också på topplistan.

Här är de tio vanligaste flicknamnen 2013.
De med fetstil tycker jag om.
Alice, Maja, Elsa, Ella, Julia, Ebba, Alicia, Olivia, Alva och Wilma.

Lucas, William, Oscar, Oliver, Hugo, Charlie, Liam, Alexander, Axel och Elias är killarnas tio-i-topp.
Vilka namn gillar du?

.