Idag ska den falla, denna vackra tall. Den står fel, för nära, har blivit så väldig och fäller enorma grenar. Ni hör ,jag har lite ångest och måste förklara varför vi tar bort ett vackert träd. Det är lite sorgligt, det tycke jag allt, att ta bort träd på tomten som funnit här mycket längre än vi.
Men ibland måste man.
Och den lille vedkaparen är så beredd.
4 kommentarer:
Ja ibland måste man, hur sorgligt det än känns. Stora gamla tallar som fäller grenar kan ställa till det, säger min trädfällare i Dalarna. Han kan berätta historier om tallar han mött (för att inte tala om björkar!) som han i stort sett kunde peta omkull. En sådan vill man inte ha över huset. Eller över sig själv eller någon annan heller. Så skönt att du lyckats hitta en trädfällare!
Jag håller med om att det gör lite ont att ta ner stora ståtliga träd. Vi har ju rensat rätt bra vid vår stuga, men ibland är det nödvändigt.
Som du tycker jag inte om att fälla träd. Christer och jag råkar ofta i konflikt om just detta men ibland bara måste man…I vårt fall rörde det sig om ett gammalt mullbärsträd som blivit åldersvagt
, och trött…jag såg aldrig trädfällaren, men han var säkert inte lika fin som din!
Det är såklart alltid svårt med ett ståtligt träd, men bra att trädet kommer till användning, blir värme i ditt hus :)
Skicka en kommentar