Väl hemma åt jag en nyttig morotssoppa och sen skulle jag läsa tidningen. Och sen skriva var det tänkt. Jag vaknade två timmar senare med tidningen som täcke. Såhär lat kan ju inte vara. Jag sov mitt på blanka dagen - precis som min pappa alltid gjorde som jag berättat om någon gång. Men det är mer tillåtet i min stränga värld att sova på lunchen när man varit på jobbet än att sova på lunchen, och mycket mer än det, när man bara promenerat till trevliga lattefiket och hem.
Är jag demoraliserad? Är jag sjukt lat? Eller är jag fortfarande konvalescent med behov av återhämtning. Jag väljer att se att det sista alternativet är det som gäller.
Det kan ju ändå inte bero på att jag till sent såg tre avsnitt på raken av nyaste säsongen av Mad Men?
Ska jag skylla allt på Don Draper?
6 kommentarer:
En kombination av återhämtningsfas efter Din dunderförkylning och Don Draper låter väl allra troligast?! ;)
Verkar vara ett skönt sätt att samla nya krafter i alla fall!
Kram!
Aha! Nu är du fast, nu kommer du inte att kunna slita dig förrän du sett hela boxen!
Pia, det är ett bra sätt att hämta krafter men jag blir så otålig över den här segdragna flunsan.
Annika, jag är så fast. Nu har jag sett alla avsnitt som hittills sänts på säsong fyra men törstar efter mer...
Jag blir galen, är det bara jag som ännu inte sett Mad Men? Månne blir det mitt vinterprojekt i år?
Maria, jag kan trösta Dig med att jag inte heller sett Mad Men, men nu så har jag beställt första säsongen.
Månne jag bli lika biten som alla andra?
Maria och Pia, först gillade jag inte alls serien. Värjde mig inför den svarta verklighetsskildringen. Det finns mycket sorgligt i den i relationerna mellan män och kvinnor, ja i mycket. Men det är en rasande skicklig skildring av livet på 50-60-talet. Jag blev helt fast och strävar nu efter avsnitten på den säsong som sänds just nu i USA.
Skicka en kommentar