Höstglädje och operationsskräck

Två olika krafter kämpar inom mig just nu. Dels höstglädjen som jag skrivit om. Ny termin, nya anteckningsböcker, nya projekt. Väldigt kul och pirrigt allting.

Men så till det tråkiga. Min onda onda axel har van vid att förflytta allt bärande till vänsterhanden, att palla upp armen med kuddar på natten.
Men nu går det inte längre.
Efter fem cortisonsprutor för att kurera min "impignement" så säger doktorn att jag måste operera. Så nästa vecka tar de sig an min axel. "Du vet att det gör fasansfullt ont efteråt!" upplyser man mig om. Jo, jag vet.
Det blir jobbigt. Men det är också jobbigt att ha ont oavbrutet.
Så snälla, håll era goda tummar för att kirurgen snittar rätt så att min arm blir bra igen. Det är så mycket som ska skrivas just med den nämligen!
Hoppas alla era leder sköter sig!