https://www.instagram.com/evaswedenmark/

söndag 12 juli 2009

Kommer min björk att falla med ett dån?


Snickaren Javier skakade bekymrat på huvudet. En verandaplanka har ruttnat och gått rakt av. Jag måste nu ägna hela helgen åt att skrapa bort nerfallna löv och jord från alla mina verandagolv, känns som om jag går omkring med en gigantisk tandtråd ungefär mellan plankorna. Rädda det som räddas kan. Nu kanske ni tycker det låter otroligt tråkigt att ägna en solig söndag åt att skrapa mellan verandaplankorna? Det är inte tråkigt! Medan vi skrapar, min kompis och jag, så pratar vi. Otroligt mycket kan avhandlas mellan skrapandet. Vi skrapar, pratar, sopar, dricker rosé, tar en paus. I morse, tidigt, hoppade vi i havet och tog ett iskallt morgondopp. Vi har ätit sallad och grillat entrecote, jag klagar inte.
Ett problem finns. Min björk som lutar alltmer. I morse hade rötterna börjat släppa från marken och den lutar sig tungt mot björken intill. Ska den falla? Den får inte falla över min rhododendron. Jag har pratat med öns trädexpert Sven, han lugnade mig. "Jag tar björken i veckan, dom är sega, björkar. Jag tror inte den faller!"
Hmmm - men om den faller medan jag är här? Nä, jag ska på fest i morgon ändå så jag tar kvällsbåten in till stan.

6 kommentarer:

Jenny sa...

Låter som du har haft en underbar dag, Eva! Härligt, härligt!

Evas värld sa...

En alldeles underbar dag. Vad sägs om att komma och hälsa på mig i veckan tillsammans med Monica?

Annika sa...

Men hur kan en björk bara släppa taget på det viset?!

Jenny sa...

Vore himla mysigt, men den här veckan är det rätt ont om tid. Körlektioner och teori du vet! Möjligen fredag. Vi kan väl höras under veckan?

Evas värld sa...

Den har länge haft en säregen lutning, men något har hänt efter allt regn och blåst senaste veckan, rötterna har kommit i dagen och den håller sakta på att falla, ganska otäckt, den är inte liten! Men nu kommer Sven, den tappre trädfällaren med sina rep och fäller den så att den hamnar rätt, hoppas jag. Jag känner mig en aning hjälplös, det måste jag erkännna.

Johan sa...

Jättebra blogg