https://www.instagram.com/evaswedenmark/

tisdag 3 november 2009

När jag känner mig ensam tänker jag på ledningsgruppsmötena och jag blir så glad över att jag tog min penna och gick

Jag mindes plötsligt organsationens alla sammanträden, jag led så. Ledningsgruppsmötena var de värsta. Allt var redan beslutat av den trängre kretsen i gruppen dit jag inte hörde, flosklerna trillade omkring på bordet, det var mycket som låg i pipelinen och många fötter som skulle sättas ner. Jag brukade skriva ner alla floskler och göra dikter av dem, tyvrr försvann dikterna i en datorkrasch men det höll mig vaken.

Tiden stod stilla. Min chef påpekade en gång att jag har ett tydligt kroppsspråk, jag hade väl sett mer utråkad ut än vanligt. Männen hade datoriserade almanackor och satt och plippade med en liten pennliknande sak i dem med viktig min. Själv skrev jag i min Ordning och reda-kalender med en razor point-penna som alltid. Livet pågår inte här, upprepade jag som ett mantra i huvudet.

När jag känner mig ensam ibland brukar jag tänka på organisationens ledningsgruppsmöten, på honom jag tänkte på som piggsvinet, på de skendemokratiska diskussionerna och jag blir så glad över att jag tog min penna och lämnade arbetsplatsen för ett fritt liv.

9 kommentarer:

Jane Morén sa...

Verkligen bra att du lämnade en sådan arbetsplats! Men det är precis det som är som är ett stort problem; äkta kreativa människor kan förloras ur organisationer och företag om fel personer hamnar i maktposition. Det borde utvecklas en regelbunden, oberoende granskning som kan användas för att sätta lyset på osunda strukturer inom företag. Klickar som bildas, demokrati som urholkas..vidrigt. Och de som inte kan ta sig bort, som inte vågar eller har möjlighet till annat jobb kan i slutänden bli utbrända och utslagna från arbetsmarknaden. Samhällsklimatet idag gynnar sådant här, tyvärr. Det måste förändras. Läs gärna Vardagens osynliga våld av Marie-France Hirigoyen.

*P* sa...

Mitt i prick!
Nu när jag tultar runt här hemma i mina älgstrumpor, blir den världen så tydlig. Det "politiska spelet" som jag varken kan eller vill förstå.

Stort grattis till dig som tog din penna och gick!

Granne med potatisodlaren sa...

Det är både och. Du kunde hålla ifrån dig föroreningarna i deras ledarskapsjargong och behövdes nog tio gånger mer än de som ville stanna kvar. Men du gjorde rätt när du tog ditt eget beslut. Det är många som inte står ut med att tvingas sitta i dessa oändligt destruktiva möten.

Jenny sa...

Oj, nu blir jag supernyfiken - vem är det där piggsvinet? Jag tänker "Kan det vara han? Eller kan det vara han? Eller kanske är det han?" ;)

Annika sa...

Så är det, man hittar mentala nödutgångar när det blir för trist. Jag kan bli galen på att det finns så många möjligheter att göra bra saker men att byråkrati och revirpinkande sätter käppar i hjulen.
Vi har inget piggsvin men väl en tigerhaj (hugger och biter på allt och alla) och en uggla (sitter och hoar i kör). Själv är jag nog en delfin. Och det vet man ju att hajar inte rår på delfiner...

Var dag bär guldkorn sa...

Ja, och tänk de som lever ett helt liv just så! Och som tycker att de är viktiga och gör något viktigt.
Som att vara piggsvin på skendemokratiska möten, och däremellan mygla, fixa och trixa bakom stängda dörrar, i bastu och i taxibilar (helt ovetande om att taxichaffisen kan vara nära släkt med någon som de myglar om).
Livet pågår sannerligen nån annanstans.
/En tvillingsjäl som också är lycklig att hon sluppit detta

Anonym sa...

Ja, den formen av organisationsliv kan mala sönder en tills det inte återstår mer än slamsor.
Jag vet, jag har varit där själv.
Förutom de fullständigt meningslösa sammanträdena var själva förljugenheten värst.
En mycket medveten maktstrategi, det viktiga var inte att det åstadkoms något utan att terrorbalansen upprätthölls. Huvva!
A

Evas värld sa...

Tack för boktips Jane, och ja jag har sett så många eldsjälar malas ner och trampas på av de som myglat till sig makten.

P: Det enda är att jag borde ha gjort det tidigare, men bättre sent än aldrig

Eva: Jag kämpade länge för att jag kände att det vi gjorde var viktigt, men sen tog självbevarelsedriften över!

Jenny: Du vet vem som bestämmer allt, då och nu

Annika: Mentala nödutgångar ja, Visst är det kul att "avmaktifiera" folk genom att se dem som djur!

Guldkant; Vilka fixare och trixare, vi vet! Och att de får fortsätta att hålla på och dra ner en klok organisationen, ofattbart!

A: Huvva är ordet! När makten blir ett självändamål dör organsiationen

Maria Björkman sa...

Ha ha, vilken fantastiskt träffande beskrivning av det jag känner till! Känner igen den berömda foten som ständigt ska sättas ner... Och som sagt Eva - det blir sannerligen bara värre och värre. Mycket vill ha mer.