https://www.instagram.com/evaswedenmark/

lördag 27 februari 2010

Jag är bokslukarbarnet som bara vill läsa en sida till, ett kapitel till

När klockan var tre tänkte jag att jag måste sluta läsa. Sedan satte jag mig bekvämt tillrätta bland kuddarna och sa högt: Varför då? Jag får läsa hur mycket och hur sent jag vill och jag älskar att jag hamnat i en älska attläsa-period igen. Jag är bokslukarbarnet, hon som vägrar släppa boken, hon som kryper under täcket med en ficklampa eller smyger upp på toaletten för att få läsa lite till... bara ett kapitel till... snälla!
Jag var snäll mot mig och läste ut hela Michelle Magorians tjocka bok Tystnad tagning. Åh jag älskar hennes sätt att berätta, hennes medkänsla med de fattiga utsatta barnen. Måhända är skurkarna i denna bok lite väl skurkaktiga, kanske målar hon lite väl svart-vitt när det gäller vem som är ond och vem som är god. Men det är så härligt samtidigt att man bara måste sluka den. Och vilken roman för filmnördar - här finns allt om femtiotalets filmer eftersom boken handlar om den unge Henry som mest av allt drömmer om att bli filmfotograf. Översättaren Meta Ottosson måste ha haft ett intensivt arbete med filmtitlar och filmtermer.
Ni har väl läst Michelle Magorian? Godnatt mister Tom eller En liten kärlekssång till exempel... Väldigt läshärliga böcker!

10 kommentarer:

Kimselius sa...

Visst har jag läst de nämnda böckerna av Michelle Magorian. Jag har gråtit mig igenom dem och tycker precis som du att hon är en fantastisk författare. Fler borde läsa henne.

Kramisar Kim

Anonym sa...

Åh, visst är det härligt med allt detta läsande! Jag har börjat igen efter en paus när jag visste att barnen vaknade klockan sex. Nu är de så stora att jag faktiskt får en och annan sovmorgon. Alltså har jag börjat läsa igen på nätterna. Vilken är den bästa av läsartider. Ibland läser jag för länge bara för att jag absolut inte vill sluta, men när bokstäverna flyter ihop och jag inser att jag missar allt det fantastiska om jag skumläser, släcker jag lampan och verkligen längtar till nästa dag. Då jag får läsa igen.
Gråter gör jag också, och tänker.
Böcker är bäst!
Kram
A

Evas blogg sa...

Jag är också inne i en bokslukarperiod. Tack och lov kom tre böcker på posten idag för jag är strax klar med den bok jag just nu läser. Och tack för boktipset!

Annika sa...

Även jag var ett barn som smygläste på nätterna. Så fort jag hörde föräldrarnas steg närma sig sovrummet släkte jag snabbt och låtsades sova. Jag trodde att jag lurat dem - idag vet jag att de genomskådade mig direkt men lät mig vara.

Granne med potatisodlaren sa...

Det är en glädje när man hittar sådana böcker som ger stor läslust. Jag tragglar vidare med Mitford- brudarnas brev. Nästa bok blit fakta. Jämlikhetsanden.

Johanna Wistrand sa...

Nu blir jag lite bittert avundsjuk på er. Som barn läste jag jämt, då behövde jag inte tänka på brödfödan. Men nu...När ska man hinna läsa? På nätterna måste jag sova. Hur har ni råd att vara så mycket lediga så ni hinner läsa så mycket?

Enn Kokk sa...

"Godnatt Mr Tom" har väl, flera gånger om jag minns rätt, sänts som sommarlovsteater. Då och då har jag, detta utan att ha några lyssnande barn som förevändning, haft stor glädje av de här dramatiseringarna.

Evas värld sa...

Magorian är en allåldersförfattare för mig, jag tror du skulle ha stort nöje av den senaste boken Enn!
Bokslukandet är en härlig last som inte går över och som vi delar, kul med nya böcker att sluka, Eva.
Och visst är det härligt Annika med förstående föräldrar. Tror nog mina föräldrar genomskådade min nattläsning också.
Visst A - man gråter, njuter och tänker när man läser bra böcker. Som ett samtal.
Johanna, jag tror nog du hinner läsa en hel del också :) Men man har olika perioder. I höstas var jag läslat, nu älskar jag att försjunka igen. Tror jag laddar för en skrivperiod. Men när jag skriver, då läser jag inte så mycket.
Eva Granne - dina"Mitfordsystrar" har underhållit dig ett tag. Har inte Guèneboken kommit än?

Evas värld sa...

Kim, visst är Magorian fantastisk på att sätta igång de starka känslorna? Jag tror Barnen från Frostmofjället och Mr Tom är några av mina mesta gråtböcker

Kimselius sa...

Håller helt och hållet med dig att det är "gråtböcker". Jag grät floder till God Natt mr Tom och Frostmofjällen... ja där blev det översvämning av alla tårar.
Kramisar Kim