https://www.instagram.com/evaswedenmark/

tisdag 7 september 2010

När jag kommer dit drömmen skulle ta mig är jag redan på väg mot nästa dröm

Är det så med er också att målet för drömmarna alltid förflyttas, när man kommer dit drömmen skulle ta en är man redan på väg mot nästa dröm?
I början av nittiotalet var jag som journalist på alla Bok och Biblioteksmässor i Göteborg Det hade varit min dröm att bli kulturjournalist. Men nu ville jag vara där som författare så jag tog beslutet att ta min författardröm på allvar (och det är mitt bästa beslut). Sedan har jag varit många gånger på Bok och Bibliotek som författare men i år tror jag inte jag åker, jag kände mig inte nöjd förra året. Jag gick omkring och tänkte: Vad gör jag här, egentligen?
Det var en så stark känsla av utanförskap trots att jag nu var inne i det jag drömt om. I stället satte jag mig på hotellrummet och skrev, det blev inte ens bra det jag skrev och jag kände mig ensam. Bok och Biblioteksmässan  är en fantastisk bokfest men det är också ett fantastiskt tillfälle att känna sig utanför, att känna att man inte är tillräckligt bra,  känslor av misslyckande poppar upp i mig trots att jag vet hur fel det är.
Men jag stod inte emot då. Jag kände mig inte glad och välkommen och jag hade en stark inre känsla av att jag egentligen rymde från mig själv när jag var där och dessutom till en plats där ingen ville ha mig.
Så i år åker jag nog inte. Antagligen ångrar jag mig. Men ändå, jag minns känslan av ensamhet mitt i vimlet och det är en känsla jag är dålig på att hantera.
Måste fundera på vilka drömmar som är viktiga.

15 kommentarer:

Evas blogg sa...

Måste fundera på vilka drömmar som är viktiga, det är så sant och klokt. Ibland gör vi saker för vi tror att det ska vara så. Din dröm blev förverkligad mn sedan, sedan går du vidare. Du kanske har förverkligat bokmässedrömmen färdigt nu. Jag tycker det känns som en mognad. En insikt att du behöver inte vara där, du har känt in vad som känns bäst för dig och det är inte att vara på bokmässan.

Granne med potatisodlaren sa...

Vi är alltid våra värsta kritiker...vad är en bokmässa mot att må bra? Hoppas att det val du gör får dig att känna hur bra du är. Det tycker i alla fall denna läsare.

Anonym sa...

Du är inte dålig på att hantera det. Du är bara bättre än oss andra på att avmaskera och tala öppet om vad vi alla kämpar med.

Rädslan att känna sig utanför, inte räcka till och störst av allt att inte bli sedd.

Du är inte ensam. Vartenda kvinna du känner och vartenda man går omkring med samma oro. Att ingen vill ha oss, att vi inte räcker till eller hör hemma där vi är.

Jag försöker i svaga ögonblick att tänka som David Lega. Det finns inga hinder, dessa sätter vi upp för oss själva. Att inte jämnföra sig med någon annan. Man skall tävla med sig själv helt enkelt. Jag älskar dessa ord, men inser att vi tyvärr inte fått växa upp med den mentaliteten. Svårt som sagt att leva upp till andras mått. Dessa är hans och inte min...fast jag vill lära mig att bli bättre och orden inspirerar i svaga ögonblick.

Ångesten kommer du inte hellre att ha. Därför du tar ett beslut som passar dig- just nu. Och ut av det beslutet har du lärt dig något om dig själv och kommer att växa starkare och därmed helt övertygad om att du kommer att göra något bättre för dig själv av det.

Kom ihåg bara. Den massan som vimlar i hjorder med sina leenden på läpparna bär på sina masker i rädslan att någon skall avmaskera dem.
Du är inte ensam en enda sekund.
Pauline

Peter Fowelin sa...

Jag gillar Paulines kommentar; fint skrivet. I zencoachning, som man kan läsa om i Inger Edelfeldts "Hur jag lärde mig älska mina värsta känslor", ställer man frågor om längtan: "Vad finns det för längtan bakom den upplevelse eller känsla som du varit med om?"

Att undersöka denna längtan - det är inte alltid helt lätt, dock - kan leda till allt möjligt: Att du åker till mässan eftersom du insett att de känslor som du berättar om inte handlar om dig och mässan, utan om något annat som du behöver ta på allvar i ditt liv. Så varför då spola mässan, som faktiskt kan vara bra för ditt författarskap etc etc?

Eller att du kommer fram till att det är just det de gör (handlar om dig och mässan, alltså), och att du vuxit ifrån det sammanhanget och, typ, skiter högaktningsfullt i det, trots att du kan ha kortsiktig nytta av det.

Är det inte underbart att känna att nästa steg i ditt liv än så länge är ett oskrivet blad? ;)

carina@pocolococreativo sa...

Jag tror att det handlar om mognad och insikter, att du lyssnar till din egen röst. Det är bra!
Strävan att vilja vidare i livet känner jag igen, jag tror inte att man kan bo och leva i en dröm, att det är själva målet, strävan själv är nog målet, drivkraften.

Kim M. Kimselius sa...

Eva, vad kan jag tillägga till alla dessa kloka kommenterar du redan har fått, annat än att jag ofta känner mig som ensammast när jag är mitt i vimlet, gäller även bokmässan. Minns förra året när jag var inbjudan på fredagsmiddag, där var Herman Lindqvist med fru och andra kända författare och så jag... Kände mig väldigt, väldigt utanför, men jag hittade en ensam person som stod och kände sig lika ensam och bortkommen och vi hade en mycket trevlig pratstund. Synd att du inte kommer i år, hade tänkt att vi skulle ha träffats där! Kram Kim

Monica sa...

Ja den där ensamheten kan nog dyka upp lite varstans. För dig finns det kanske viktigare saker du vill än Bokmässan, ofta ändå blir en resa eller situation annorlunda, bättre? än vi föreställer oss innan. Jag skulle om jag verkligen ville vara där resa med en bra vän.
Min man är lärare i svenska bl a och reste med kollegor och jag frågar nu om det var trevligt och det var det säger han:-). Ja då var de i sitt sammanhang och diskuterade o s v. Själv har jag alltid gått på Medicinstämman i Älvsjö och då planerar vi så vi kan gå några i taget. Vi kanske ska fördjupa oss i någon nyhet och diskuterar efteråt på jobbet. Sedan läste jag ytterligare medicinämnen på KI i nya sammanhang utan att känna någon och gick på samma stämma ensam. (Och såg gamla kollegor). Och kunde tänka, hör jag hit? Vad gör jag här egentligen? Men deltog i sådant som intresserade mig. Och något intressant finns alltid. Fast jag tycker också det är viktigt att känna och ta ett beslut. Och sedan acceptera och respektera sitt beslut.

Evas värld sa...

Först, tack för alla kloka svar och synpunkter. Mina grubblerier från i morse klarnar med er hjälp.

Eva, det är så viktigt att inte förverkliga drömmar av fel anledning, eller hur, utan verkligen leta efter sina motiv och se om drömmen är något som skänker glädje och fördjupning som jag söker, och du!

Eva Granne, stor tackkram. Dina vänliga ord får mig att må bra.

Pauline, ingen vet mer än du hur jag tidigare inte riktigt vågade erkänna hur dåligt jag mådde i vissa situationer. Hur jag kämpade med att hålla masken utåt och gick sönder inuti. Jag har kommit en lång väg sedan dess och min strävan är verkligen ärlighet mot det jag känner. Tack för dina fina ord. Tack för att du är en så härlig vän.

Evas värld sa...

Peter, vet du hur glad jag är för dina insiktsfulla kommentarer! Nu ska jag läsa Inger E:s bok som jag har liggande. Jag har funderat mycket på motiven och de tycks mig som om jag väljer rätt. Jag väljer känslan i stället för nyttan denna gång eftersom nyttan visade sig vara så fåfänglig tidigare. Och jo, det är underbart att ställa sig frågor och förhoppningsvis ha många oskrivna blad och dagar i sitt liv :)

Carina, visst är det så. Strävan och längtan är målet. Det är som sagt vägen som gör mödan värd. Målet när man väl kommer fram kan vara si eller så, men drömmen om målet som fick mig att sträva, den är viktig.

Evas värld sa...

Kim! Åh vad gärna jag skulle vilja komma till din monter och träffa dig. Men säkert ses vi snart i t ex Stockholm? Jag förstår så väl hur du känner. Den paradoxala insidan av ensamhet hos en person som upplevs som så utåtriktad... jag vet. Du kommer säkert att ha viktiga och bra dagar i Göteborg och du har förberett allting så bra. Du driver inte bara omkring ju utan är hela tiden i rörelse. Och ja, visst är det fasansfullt att stå på den där fina middagen och se alla andra känna varandra!

Monica det du säger är klokt för det är ju just goda nära vänner som är skyddet mot ensamheten och ger styrka. Annica, Maria och jag brukar åka, de tre musketöserna, men i år är det ingen av oss som åker eller som har något uppdrag.

Peter Fowelin sa...

Roligt att du uppskattar inläggen. ;) Det märks ju, för du är så noga med att följa vad vi alla skriver. Då är det också roligt att skriva.

Jag pratade via mejl med en annan författare om mässan. Hon sa, typ, att bokmässan är en prövning för de flesta. "Man ser hierarkin så fruktansvärt tydlig, t ex när man sitter och signerar vid ett bord och tre personer kommer och bredvid sitter en bästsäljare med en kö på tvåhundra pers."

Det är ju en väldigt existentiell situation,som handlar om något så grundläggande för oss människor (och gruppvarelser) som att bli vald eller bortvald, få vara med eller utanför. Sedan kan man ju vara olika känslig för det. Och för min del är jag nog den känsliga typen, är jag rädd. ;)

Peter Fowelin sa...

Men det allra roligaste med din blogg är att du bjussar så mycket på dig själv, skulle jag ju säga ...

Monika Häägg sa...

Jag är nog också så där, att jag redan är påväg mot något nytt mål när jag väl står där framme vid det som tidigare har uppehållit min drömmar.
På bok- och biblioteksmässan kan man verkligen känna sig ensam, mitt i vimlet. Och liten!!!
Nu står jag i min monter och dagarna kommer att vara mycket intensiva. (Jag var dödstrött när jag kom hem förra året) Men mitt i det stora vimlet så infinner sig känslan och tankarna om att inte vara tillräckligt duglig, att inte vara tillräckligt bra och att känna sig väldigt ensam.
Jag hoppas du kommer Eva. Det hade varit roligt att träffa dig!

Evas värld sa...

Peter, jag är också den känsliga typen. Det är ju ändå sorgligt att jag inte kan ta mig ur den gamla känslan av att vara liten och ensam och inte vald till brännbollslaget när jag nu är så vuxen och ibland riktigt klok. Ändå finns allt det där andra bakom den mask man blivit ganska bra på att ta på sig. Det är väl också så att den allmänna känsligheten ökar med tänkandet och skrivandet och insikten att jag vill nå djupare lager i mig själv, då kan jag ju inte förställa mig.
Men ska du åka?

Monika! Om jag åker är det för att träffa fina bloggvänner som du. Om jag kommer fram till att jag kan klara att åka som på en trevlig utflykt och inte ha andra krav på mig själv. Det vore så kul att träffas!

Peter Fowelin sa...

Nja, jag väntar nog med att åka tills jag har gett ut min första bok ...