https://www.instagram.com/evaswedenmark/

fredag 1 oktober 2010

Klipp navelsträngen till skrivbordet, säger jag till mig själv

Jag behöver ljus och luft och rymd för mina tankar just nu. Så jag drar till vännen K.i Horndal. Promenader och tankeutbyte. Vad lätt det är för övrigt att bli lat. Eller vad lätt det är för mig, kanske jag ska säga. Det är ju så enkelt att resa, träffa vänner, uppleva saker, ändå blir jag ibland en enstöring som inte vill klippa navelsträngen till mitt skrivbord.
Jag får skärpa mig helt enkelt. Ju mer man stannar hemma desto mer krymper världen och jag vill att min värld ska rymma mycket och många.

6 kommentarer:

carina@pocolococreativo sa...

DET är en företeelse som jag älskar här på ön, just detta som du beskriver så fint, att livet ska rymma många människor, upplevelser ...
Jag älskar att grannar och människor sitter ute på sina patios på kvällarna, samtalar om stort och smått, barn som leker, hundar som busar, allvar och lek...
Ibland tar min sista tiominuterspromenad med hunden flera timmar och det är inte tröttande, det är lyftande...

Evas blogg sa...

Jag tycker det går i perioder. Under sommaren upplever jag massor. Fester, människor, resor...sedan drar jag mig oftast undan en bit in på hösten, för att åter blomma ut under våren. Det fungerar bra för mig, jag mår bra av det. Och jag tror att man kan vila i sina cykler, det är som det är. Men visst är det underbart med ett break då och då. I morgon ska vi på utflykt. Ha en fin helg!

Evas blogg sa...
Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.
Granne med potatisodlaren sa...

Jag känner doften av skog och minns alla fina stunder vi har haft i Horndal. Det är en plats att vila i. Och möta härliga människor.

Erling Swedenmark sa...

Utan hemmet blir skulle man dock bli galen för att ens värld rymmer EXAKT ALLTING. Och ändå ingenting. Och så håller man på och fillosoferar på det där sjuka sättet tills man blir galen. Tacka vet jag att ha någon stans att bo. Men visst har du rätt i det du säger, man får bara försöka hitta en mittpunkt mellan att totalt dissa sitt hem och förlita sig alldeles för mycket på det. Och det var ju just det du verkade ha gjort. That's awesome!

Evas värld sa...

Hemmet är verkligen min bas, Erling, min trygghet, min egen vrå i världen. Precis som du så klokt skriver skulle man annars känna sig galen, utkastad i en värld av för många möjligheter. När man mår som bäst hittar man just balansen mellan hemma och ute - då är det bra.

Carina det känns som om allt sådant blir lättare när man lever i värmen, när möjligheterna alltid finns att öppna sin dörr och gå ut.

Klimatet påverkar oss så här, som du skriver Eva. På sommaren öppnar man sin dörr och går ut.
Eva Granne: Horndal just nu, det var riktigt ljuvligt i gränslandet mellan sommar och höst