https://www.instagram.com/evaswedenmark/

lördag 5 februari 2011

Melodifestival, vilken pseudohändelse, och ändå ser jag. Varför?

Man får väl skylla sig själv om man utsätter sig för att se Melodifestivalen. Varför såg jag den i stället för att göra något annat, vad som helst annat? Skyller på trötthet och en viss släng av leda som dock bara förstärkts av detta trams. Värst - alla kategorier - var de två personer som skulle förhöra varje artist innan de framträdde. Skulle det vara roligt? Ingen kan väl tycka att detta totalt ohumoristiska par var roliga? Deras repliker saknade all udd och de framfördes så teatralt överdrivet och så totalt utan tajming att jag skämdes.
Jag avskyr också att låtarna framförs på engelska. Därför gillade jag den söta tjejen som så rart sjöng på svenska.
Var något bra? Ja, jag tycker ju att Danny är charmig och att hans nummer var det mest proffsiga.
Och jag gillar verkligen Rickard Olsson, tycker han är en en chosefri och bra programledare.
Men vilken pseudohändelse.
Och ändå ser jag. Varför varför? Så tråkigt har jag det väl ändå inte att jag ska utsätta mig för detta?

5 kommentarer:

Granne med potatisodlaren sa...

Ja, varför? Jag satt och tittade efter S i publiken. Hon hade vunnit biljetter och gick dit ganska motvilligt. Lågvattenmärket var Carl B hur kunde de unvika att klippa bort detta? Jag tänker inte skriva vad jag tyckte om det. Så fula ord använder jag inte...

Evas värld sa...

Eva, då hade du i alla fall en anledning att titta. Jag städade min garderob efter programmet och det var ungefär hundra gånger roligare och mera meningsfullt. Jag orkade inte ens ta upp CBs närvaro i mitt inlägg,avskyr den där arroganta karln!

Annika sa...

Jag gjorde tydligen det rätta som gick iväg på tjejmiddag istället! TV:n förblev avstängd hela kvällen.

Maria Björkman sa...

Äh, erkänn! Du sveps med, och tycker det är ganska kul ändå...!! Skämt åsido. Visst är mycket trams, inte minst mellansnacken som sagt. Men jag gillar det ändå; glammet, glittret, mer eller mindre proffsiga framträdanden, musik som klistrar sig fast på hjärnan antingen man vill eller inte. Ibland kommer ett guldkorn, Danny var ett sånt.

Mellon är ett av mina redskap att ta lite lättare på livet och inte vara så jäkla seriös jämt. Lyckas hyfsat!

Evas värld sa...

Annika, du gjorde rätt.

Maria jag är den första att hålla med om att man absolut ser ett och annat program av ren koppla av från allting-känsla. Jag brukar se Melodifestivalen. Men den här gången var det bara för mycket. Carl Bildt... och dom där intervjuerna. Nä, det kan jag inte se!