Våra söndagspromenader går sedan någon tid tillbaka till lägenheter. Dotter E bor tillfälligt hos mig i väntan på an det ska dyka upp en lämplig bostad på den vansinniga överhettade marknaden i Stockholm. Det har varit nästan stiltje ett tag, få objekt som passar i storlek (=ganska liten) och pris (=inte för högt).
Man ser tecknen på hur det ska gå redan på den enorma skohögen utanför. Antingen tar man av sig skorna och tassar omkring eller så finns det blå plastöverdrag. Det är alltid fullt i ettorna. Fullt av förhoppningsfulla med föräldrar, fullt av förhoppningsfulla par. Och alla vet att det där priset, det som stod i tidningen och som lockade hit oss, det är just bara ett lockpris. Men vad ska man göra?
Dotter E bor också hos mig, hennes tio år i en bostadskö och åtta i en annan ger ingenting.
Hela bostadsmarknaden i Stockholm är sjuk och havererad. Men bo måste man. Så vi vandrar omkring!
3 kommentarer:
Tänk att bostadsmarknaden i Stockholm har spridit sig överallt. Åsa som jobbar i Kiruna bloggar på NSD om hur svårt det är att hitta minsta rum där. Villorna säljs och blir veckopendlarhotell. Och de stackars lägenheter som är till salu går för priser som ingen bank lånar ut pengar till.
Dina döttrar har tur som kan bo hos dig.
Sjuk bostadsmarknad! Ja, det är tur att vi får plats här hemma hos mig enligt regeln finns det hjärterum...
Ikväll ska också unge herr Milton sova över. Ensam... håll tummarna att han inte får panik!
Kan inte annat än hålla med Dig! Sonen bor sedan flytten hemifrån inneboende i rum hos olika kompisar.. mer eller mindre i en väska. Att få tag i en hyreslägenhet verkar stört omöjligt utan kontakter och att köpa en lägenhet är uteslutet, liksom att pendla från Norrtälje till Skarpnäck. Jag förstår att ungdomar misströstar eftersom inte ens vi vuxna kan inge dem något hopp!
Hoppas det gick bra för unge herr Milton!
:)
Kram
Skicka en kommentar