https://www.instagram.com/evaswedenmark/

tisdag 29 oktober 2013

Vi hade sex, det betyder inte att vi ska äta frukost ihop - Lena Anderssons Egenmäktigt förfarande

Vilken ångestbok det är, Lena Anderssons Egenmäktigt förfarande, en roman om kärlek.
För mig är det mer en bok om besatthet än kärlek, kanske en vilja till kontroll också.
Ester älskar Hugo som inte älskar henne. Men att han gör det - det vill Ester gärna tro.
Hon tolkar varje tecken från honom som bevis på att han nog vill ... ändå. Hon ser löften där inga finns och kräver förklaringar. Hon skickar SMS, hon väntar på svar men får inga.
Brrr. Smärtsamt skickligt kartlagt, man kan inte undgå att tänka på liknande fadäser man gjort någon gång och ångrat. De gånger man velat se kärlek som inte funnits, eller försvunnit. Eller när man inte haft kärlek att ge.

Jag utlovade en "frukost" till. Här är ett citat ur ångestfrukosten efter deras första natt, han vill gå, hon vill ha honom kvar.
Får ni ont i magen som jag av att läsa eller?

"Hon sa:
– Vad vill du ha till frukost?
Han sa
– Jag vill inte ha frukost. Jag ska hem.
– Men jag har allt möjligt här. Müsli, yoghurt, bär och frukt, bröd, pålägg, kaffe.
– Jag ska jobba.
– Det ska jag också. Jag jobbar varje dag precis som du. Frukost måste man ändå äta.
– Jag tar något när jag kommer hem.
– Du kan ta något här. Så kan du börja jobba så fort du kommer hem. Du förlorar ingen tid på det.
– Jag äter inte så mycket till frukost. Det är inte viktigt.
För mig är det viktigt, tänkte hon.
 – Frukost är liksom mer än att bara äta, sa hon.
– Frukost är energi så man orkar fram till lunch, sa han.
Hon såg att han ville bort. Det fanns därför ingen övertalning kvar i hennes ord när hon sa:
– Nej, det är mer än energi. Och det är exakt därför du skyndar härifrån nu."

Så vasst fångat, jag kan se mig själv både som den som vill bort, fort, och den som är kvar. Så rasande skickligt blottlagt. Lena Anderssons roman rekommenderar jag. Men var beredd på igenkänningsångest både om du är den som älskat för mycket eller som inte älskat alls utan bara ville ha ett litet äventyr som spårade ur.

8 kommentarer:

Annika Estassy Lovén sa...

Brrr ... Den finns med på min att-läsa-lista. Men varför ska man läsa en ångestbok? :)

Karin sa...

Plågsamt bra är den. Man läser förhäxat och vill egentligen inte ha mer av den beska brygden, men kan inte låta bli. Duktig undersökning av ett slags begär som nog inte har så mycket med kärlek att göra.

Marina sa...

Vill läsa...vill inte läsa...vill läsa....vill inte läsa...funderar ett tag till, jag tycker ju om min frukost...

Margareta Wahlén sa...

Jag har inget läst av Lena Andersson utom ibland några artiklar som jag inte alltid kan ta mig igenom då jag finner henne svår och så intellektuell. Men så såg jag henne på Babel just tala om denna bok och när jag såg hennes vackra leende och hennes ärliga framtoning tänkte jag att den här boken måste jag läsa....

Eva Swedenmark sa...

Annika! Vissa ångestböcker, som denna, är tuffa att läsa för att de hjälper en att se sidor hos sig själv som man kanske inte så gärna vill erkänna. Det är inte så kul men väldigt nyttigt - och oroande ska ju litteratur också vara emellanåt :)

Eva Swedenmark sa...

Karin, jo det förvånar mig lite att det presenteras som en bok om kärlek för det är ju mer besatthet, fixering vid en person ...
Det är ju en bok man oupphörligen vill stryka under i och skriva kommentarer så jag fick behärska mig, du får din bok tillbaka obefläckad :)

Eva Swedenmark sa...

Marina, jag tror du kan läsa i trygg förvissning om att detta inte liknar dina frukostar :)

Eva Swedenmark sa...

Margareta, hon var väldigt fin i Babel, kände precis så jag också. Och det här är absolut en måsteläsa-bok som väcker många tankar.