https://www.instagram.com/evaswedenmark/

onsdag 5 mars 2014

Jag lider av svårartad bildpanik

Jag har bildpanik.
Har ni?

Jag kan inte vara ensam om denna fasa inför hur jag ska hantera alla de bilder jag tar.

Det har tagit mig tio år att komma fram till någon slags ordning på de bilder som jag flyttade från mitt gamla hem efter skilsmässan och hit. Nu har jag ett konstigt system av olika pärmar, lådor och album och nästan inget är osorterat.

Men! Alla de nya bilderna? När mina barn var små tog vi ändå inte så många bilder och det mesta framkallades ordentligt även om det inte sorterades. Men nu?
Jag tar oändligt många bilder av det vackraste jag vet , min familj. Men vad göra med alla dessa bilder. Blir det som med de gamla LP-skivorna jag har, de gamla videofilmerna, de finns men tekniken har sprungit ifrån dem. Blir det som med bilderna som ligger i min gamla mac som jag inte längre kan öppna.

Ja, jag har svårtad bildpanik.
Det finns inget som så sätter mitt minne och mina känslor i rörelse som  bilder. Jag fick nyligen i present av min bror en fotoram där han lagt in gamla bilder. Underbart att se bilderna från mitt liv rulla fram.
Sonen gav mig den mest ljuvliga bild av honom i liten broderad jacka från Turkiet som Ulla L gav mig.
Jackan är borta, den ljuvliga bilden finns kvar (och snart ska vi åka till Sundsvall han och jag bara och gå "Memory Lane tillsammans, besöka alla gamla platser och våra kära döda, fin present!)

Men bilderna, hur gör jag? Hur gör ni?

21 kommentarer:

Nini sa...

Det beror på hur du idag tar dina bilder. Om de är på papper eller digitala. Eller både och. Det var många år sen jag hade bilder på papper. Det mesta är digitalt. Sen kan man diskutera om man ska lägga dem i "molnet" eller inte, dvs, bildpublicerings-sajter i molnet av olika slag. Eller ha kvar dem på datorn/smartphonen/plattan och hantera dem via något bildbehandlingsprogram som kan organisera bilderna förutom att redigera dem. De bilder som är en kärast kan man göra fotoböcker av. Tryckta böcker. Finns massor av prisvärda tjänster för det idag. De digitala bilderna gör man backuper på, till minneskort, minnespinne, extern hårddisk, dvd-er, cd-skivor… Huvudsaken är att man har en backup. För om datorn/smartphonen/plattan dör… då är bilderna borta. Och om tjänsten i molnet försvinner av någon anledning, ja då är bilderna där också borta.

Bo Blomberg sa...

Vinyl är inne igen så nu finns det massor med skivspelare som man ansluter till en usbport ifall man inte har kvar sin gamla anläggning och det säljs nyproducerade lp, gamla superåttafilmee och egna vhs har jag låtit lägga över på dvd, men det var inte så många, men fotona dom från dom sista 10-15 åren sen jag slutade med pappersbilder är ett bekymmer. Om jag vet i tiden när ett foto togs så kan jag nog hitta det efter ett tag för tidsstämpeln finns ju o jag försöker ha "månadsrapport", men sen är det alla andra aspekter....jag har Picasa och där finns numera en hyfsad ansiktsigenkänning så jag kan rätt lätt hitta bilder på en person, men när det börjar bli några hundra så är det ändå tidskrävande. Jag orkar inte hålla på o "tagga" alla bilder...det jag gjort - lite i alla fall är att göra album över specifika tillfällen, det är lätt i Picasa, och det tänkte jag komplettera med diverse text och sen printa ut dom (eller dela över nätet)så man får som dom gamla fotoalbumen, men jag har inte hittat nån bra pgmvara för det än...men jag jobbar på det dvs gör ett litet ryck då och då...Ja det är ett bekymmer men än är det inte på panikstadiet...:-) .

Pettas sa...

Jag raderar friskt! Sparar förstås ändå ett stort antal, har en backup som är viktig. Delar med mig kors och tvärs, låter bilderna gå vidare till barn och barnbarn och alla som känner för att ha.
Det tenderar ju att bli en del bilder nu när man har den digitala möjligheten. Förr kostade det ju skjortan och en del till.
De riktigt gamla bilderna har jag redan givit till museum, risken är att de annars bara försvinner. Många bilder är riktiga små pärlor rent kulturmässigt. Men det är svårt, jag håller med dig

Nini sa...

Jag orkar inte helelr tagga mina bilder fast man borde så man hittar dem. Jag använder iPhoto, LightRoom, Photoshop CC och Bridge CC. Jag döper inte ens om bilderna förutom ibland om jag publicerar dem på nätet. På nätet lägger jag upp bilder (kopior) på FaceBook och på Béhance. Har testat Revel men det är värdelöst. Bridge - som kommer med vissa Adobe program - är bäst för organisation och kategorisering etc av bilder, men det är ingen bilddatabas. Vad jag älskar hos Bridge är att den inte har en egen bilddatabas utan den visar bilderna på hårddisk/extern hårddisk/inmatad cd-skiva/inmatade dvd-skiva bara genom att man pekar på dem. Visst jag har Picasa också men är inte överförtjust om man säger så. Adobe LightRoom (jag har senaste versionen) gör sin egen databas vilket innebär att det tar plats att ha dem där också. Visst, man borde tagga och namnge… Borde var ordet… ;)

Bo Blomberg sa...

Jag har både molntjänst och en 2 TB separat hårddisk som jag spar på, men i höstas tappade jag mobilen i havet innan ens molntjänsten hunnit få tag i alla bilder...:-(

Nini sa...

Jag har ett jätteprojekt jag håller på med. Att scanna in alla mina diabilder… Och att digitalisera gamla pappersbilder, båda mina egna och min pappas. När jag slutade med pappersbilder, började jag med diabilder och höll på med det i en massa år. Att de var sämre hållbara än pappersbilder med negativ visade sig först senare…Sen gick jag direkt till digitala bilder.Bara undantagsvis hamnar något på papper. Och då är temalagda fotoböcker finemang.

Marie-Louise Nilsson sa...

Jag har mina bilder på en extern hårddisk, förutom i datorn. Visst har jag tappat vissa foton genom datorer som kraschat, men jag lägger också ut dem på Google+, inte officiellt men för mig att hämta om jag byter dator. Om det blir så i framtiden att tekniken ändras så att jag inte kan bevara dem, så tänker jag inte så mycket på det. Jag finner glädje i att ta nya, jag ser att mitt fotograferande utvecklas. Barnen brukar jag nog framkalla, men jag fotograferar mycket i naturen. Där tänker jag ofta, att alla bilder är inte tagna ännu... så det går alltid att ta nya. Men klart finns det bilder som står mig närmare, de spar jag nog extra genomtänkt, både på extern hårddisk och framkallat.

Nordinspire Communication AB sa...

På något sätt är det väl också ett arv till eftervärlden. Vi kanske på sätt och vis har ett ansvar att visa generationer efter vår att så här såg det ut då, så här levde "en normal familj", det här åt de och det här gjorde de...

Frågan kvarstår dock - hur spar vi för eftervärlden?

Karin sa...

Jag gör sedan några år tillbaka sammanställningar av "årets skörd" till barnen: almanackor, digitala fotoramar, album etc. Då sparas i alla fall ett urval av de mest relevanta bilderna. Och jämfört hur lite man fotograferade förr kanske det räcker...

Chris sa...

Vi sparar på dubbla hårddiskar som vi förvarar på olika ställen. Men varje gång vi laddar ner nya bilder pratar vi om att vi måste rensa och att vi måste vara mer restriktiva. Men likt förbaskat.... massor av bilder som bara ligger där.

Anneli sa...

Åh hjälp! Den där tanken orkar jag inte ens tänka. Inte just nu i alla fall.....

Eva Swedenmark sa...

Jag blir så tacksam för alla goda råd. Inspirerad också.
Nini: jag använder iphoto och har en separat hårddisk. tar bara digitala bilder nu och det är mest bilder på familjen jag är så rädd om. Det låter som ett jättejobb att scanna diabilder, jag har också många men de får allt ligga ett tag - tack för vänliga svar!

Eva Swedenmark sa...

Bosse: jag har också stora ambitioner att göra album men det är sjutton vilket motstånd jag har mot att ta itu med det.Det viktiga är väl att man inte låter bilderna ligga för länge. Tack för tips :)

Eva Swedenmark sa...

Karin/Pettas: Man måste ha mod att slänga det börjar jag inse. Väldigt bra att dela med sig så att bilderna finns lite runt om. Ska jag bli bättre på :)

Eva Swedenmark sa...

Marie-Louise, jag tror jag tänker som du med naturbilder men inte förstås med växande barn då man fångar ögonblick som inte kommer tillbaka. Jag har ju faktiskt också extern hårddisk och Google + - måste börja organisera mig lite mer och inte samla på mig bilder som jag gjort. Det skapar ångest! Tack för trevligt svar.

Eva Swedenmark sa...

Nordinspire... jag tänker också mycket på att bilderna inte bara är för mig nu utan för de som komma skall! De som är små på bilderna idag men vuxna en gång

Eva Swedenmark sa...

Karin, det tror jag är suveränt, kalendrar, fotoramar med mera får det bli till nästa jul ...oj vad konstigt det lät när det inte ens är sommar än. Kram!

Eva Swedenmark sa...

Chris, mitt dilemma också, jag har så otroligt svårt att slänga bilder!

Eva Swedenmark sa...

Anneli, tanken gör också mig matt. Men jag blir ännu mattare av bildberget :)

Evas blogg sa...

Jag slänger friskt. Sparar bara de bilder som jag tycker är riktigt bra. Lägger in dem månadsvis. Så roligt att sen gå tillbaka och se vad man gjort den månaden just det året. Jag sparar alla bilder på USB. Ibland gör jag fotoböcker till mina barn och till mamma.

Marina sa...

Jag tillhör de som på papperskopiornas tid satte in alla foton i album och skrev om varje kort. Det hela resulterade naturligtvis i att det finns hur många fotoalbum som helst hemma hos oss, men de är nog något av det käraste i prylväg jag har. Efter digitalkamerans intrång i mitt liv har det inte gjorts några album alls, utan numer har jag bilderna (visserligen i mappar beroende på innehåll) på datorn, på extern hårddisk och en del på dropbox - här är det hängslen och livrem som gäller...