https://www.instagram.com/evaswedenmark/

fredag 28 november 2014

En orolig själ. Har JAG blivit det?

På den tiden jag reste oförskräckt och inte var rädd för någonting Foto: Bengt af Geijerstam
Jag tänker på hur glatt och oförskräckt jag reste förr. Packade ner det lilla jag hade i klädväg, sov gott i bagagenätet till Paris och var inte rädd för någonting. Delade glatt rum på usla hotell och tyckte det mesta var underbart.
Till skillnad från idag. Rädd för att flyga. Orolig för vad som kan hända. Vill ha eget rum.
En massa ångestpirr i kroppen inför även små tripper.
Har för mycket kläder, för många väskor. Väljer och ångrar mig.
Stoppar ner ett halvt bibliotek i väskan och frågar mig varför jag med min dåliga axel inte laddat ner dem på padden.
En orolig själ. Har jag blivit det?

15 kommentarer:

Evas blogg sa...

Känner igen. Oron till trots, hoppas du får en fin resa!

Eva Swedenmark sa...

Tack Eva! Men visst är det konstigt. Jag vill vara lugn och vis, inte stirrig!

Karin sa...

Ju fler barn och barnbarn man får desto hönsmammigare blir man. Och det spiller över på en själv, tror jag. Sänk nu axlarna, andas lugnt och inse att det räcker finfint med det du redan har packat.

Och tänkt på att flygresor statistiskt sett är säkrare än bilresor!

Pettas sa...

Jag känner också igen mig. Förr tog jag ryggsäcken och gav mig ut i världen som ingenting, nu är det inte så längre, men jag undrar om det inte har med hela världssituationen att göra? Vi får så många intryck via medierna, vi kan inte bli lugna på samma sätt längre, för världen är inte lugn, den är orolig.
En fin, trygg resa önskar jag dig!

Marina sa...

Jag är helt säker på att det kommer att bli en kanonvistelse trots denna oro, och det gör ju inte så mycket om det blir lite för mycket kläder så länge de får plats ;)

Eva Swedenmark sa...

Karin, jag försöker andas lugnt. Skulle gärna ha haft dig bredvid mig som trevligt lugnande resesällskap!

Eva Swedenmark sa...

Pettas, du har säkert rätt, allt känns så mycket farligare än när jag liftade ut i världen försedd med en burk vitpeppar mot eventuella otrevligheter, den behövde jag förresten aldrig använda :)

Eva Swedenmark sa...

Tack Marina! Det blir helt säkert bra och kläder är en väldigt trevlig sak!

Margareta Wahlén sa...

Så nu bär det av mot värmen!! Härligt! Packa för mycket kläder gör jag alltid och oron ökar i takt med åldern. Det bara är så tror jag för de flesta. När man var yngre tänkte man inte på vad som kunde hända fast det fanns ju egentligen mycket farligt då med….men nu vet vi så mycket mer och har större erfarenhet. Hursomhelst önskar jag dig en fin och givande resa där lugnet och inspirationen snabbt infinner sig! Bon voyage!:))

Anna/notonmusic sa...

Visst är det märkligt! När jag säger till mina nyvuxna barn på resande fot att det kan vara bra att ha en "plan B" svarar de : Plan B är för mesar.
Helt klart; Jag har blivit en mes med åren!!!

KaosJenny sa...

Känns naturligt. Lite som sången vi gå över daggstänkta berg. när man är ung är man odödlig och tänker att äh, det händer inte mig. Allt eftersom livet går på så förstår man mer och ser och hör mer och då är det inte konstigt att man blir oroligare. Däremot känns det bra att inte låta sig hindras av oro utan göra roliga och bra saker ändå. Livet är ju när allt kommer omkring lite riskabelt ;-). Kram

Andra året i Hjo sa...

I ungdomen var man nyfiken och allt var möjligt. Dela rum gör jag bara med hustrun. På hotell med jobbet (innan pensionen) var det bara eget som gällde. Så du är inte ensam.

Eva Swedenmark sa...

Tack Margareta, lyckades få med både mig och bagaget och det känns bra!

Eva Swedenmark sa...

Mesar blir vi kanske allihopa en gång, Anna!

Eva Swedenmark sa...

Hej i Hjo! Nej det gör det lättare att bära, att jag inte är ensam om att uppleva detta!