https://www.instagram.com/evaswedenmark/

fredag 15 april 2016

Det tar några vändor och våndor med ett manus innan jag vet vad jag vill berätta

Jag och min Mac Foto: Paulina
Mitt författarliv, inte kan man säga att det är glamoröst. Mest sitter jag vid min dator i mina prickiga flanellpyjamasbyxor med håret uppsnurrat i en tofs, blek och omålad och skriver. Och skriver om. Skriver om.

Hur många gånger kan man skriva om en text? Hur länge kan man arbeta med en roman? Länge länge. Och allt eftersom har jag börjat tycka att det är det allra roligaste.

Först i min författarbana var det bästa att bara "hitt på" - skriva, uppfinna, skapa människor och jag hittade på och skrev. Men alltmer har det blivit så att  jag så klart skriver  och hittar på och finner glädje i det nu också,  men att skriva om, tränga djupare in i texten, redigera, berör mig på ett annat sätt.

Så jag börjar om, funderar, förkastar, skriver om igen. Till slut visar det sig vad det är jag berättar, vilken värld jag öppnar. För mig själv också.

Kanske låter det flummigt, men det tar många  vändor och våndor med ett manus innan jag själv riktigt begriper vad jag verkligen vill berätta.


4 kommentarer:

Ulla Maria sa...

Skriver själv en del för nöjes skull och tror jag kan ana något av det du menar med att det tar några vändor och våndor innan du får riktig klarhet. Min första tanke när jag började läsa ditt inlägg var hur imponerad jag blir över den uthållighet och ork ni författare besitter som skriver om och om igen.
När jag nu läst ditt inlägg ser jag att det inte bara behöver vara ett slit utan även fördjupar och ger något tillbaka. Vilket i och för sig inte på något sätt gör mig mindre imponerad av ditt arbete.

Eva Swedenmark sa...

Tack Ulla Maria för dina rader! Det sägs ju att det bästa rådet till en författare är att limma fast sig på stolen. Uthållighet, det måste man ha. Men man står ut med det för att rätt som det är så lyfter arbetet, då är skrivandet magi och ingenting är bättre.

Lanclin sa...

Väldigt inspirerande att läsa :) Jag skriver mycket varje dag och går in i skrivbubblan (om jag lyckas) där texterna som växer fram ger min hjärna ro. Det är fysiskt jobbigt men som balsam för själen och hjärnan :)

Eva Swedenmark sa...

Hej Lanclin! Visst är skrivandet som balsam, tänk när man lyckas komma in i skrivbubblan, det ger så mycket!