fredag 2 januari 2009

Jag är mordtrött

Emma Vall har skrivit fem vuxendeckare. Jag älskade att läsa kriminalromaner, vi gjorde det alla tre Emmorna. Det var bland annat därför vi ville skriva våra Amandaböcker. Vi var som besatta när vi skrev böckerna, en om året. Kriminalgåtor, mordfall, mordmetoder. En ny slags aktiv kvinnlig huvudperson, kvinnor inte bara som offer. Men något hände med mig. Jag blev mordtrött. Det kändes inte rätt att skriva de böckerna längre. Första gången jag kände så var när Annica och jag var i Paris, i stället för en kriminalroman skrev vi om kärlek, vi skrev Smultron och svek. Flera gånger har jag/vi försökt börja på nya kriminalromaner. Men det är motbjudande för mig att bidra med mina böcker till en ännu större fokusering på våld, mord, brott som det redan finns för mycket av i vårt samhälle. Jag väljer bort kriminalromanerna för egen del. /OBS jag moraliserar inte över andras skrivande eller läsande!!!/ Det är annan läsning jag längtar efter för egen del. Annan inspiration, andra tankar. Mysteriet människan i andra former än mordtäta vill jag utforska både i min läsning och i mitt skrivande..
Jag försökte nyss se en fransk thriller på teve, alla dessa lik, alla dessa obducenter, jag stängde av. Om det finns ett program jag verkligen avskyr så är det CSI. Böcker är bättre än teve. Nu ska jag läsa, tre nya pocketböcker köpte jag idag. Inte ett mord, jag lovar!

2 kommentarer:

Ango sa...

Jag läser mycket deckare och kriminalböcker, men efter ett gäng böcker vill jag ha något annat. Då blir det mysläsning istället. När jag har läst "mysböcker" ett tag vill jag ha det råa och skitiga igen. Det går i vågor.
Jag har missat Emma-böckerna, men jag har letat och sett att de finns på vårt bibliotek, så de ska jag "sätta tänderna i" snart...i väntan på att "Lingon och lust" ska komma ut i bokhandeln.

Kram
/Ango

www.evaswedenmark.blogspot.se sa...

Kul! Vi skrev fem böcker om Amanda. Den femte heter Slutpunkten. Men efter bokens sista ord finns ingen punkt. Ibland får vi lust att skriva om Amanda igen. Men skrivandet liksom läsandet går i vågor - och vi är tre som det måste stämma för, det gör det hela mer komplicerat. Trots att jag är mordtrött nu vill jag gärna återvända en dag till Amanda Rönns värld i min gamla hemstad Sundsvall. Jag undrar hur det går för henne?
Kram!