Jag är i teknisk obalans. Jag hatar det. Min blender brann. Min vattenkokare exploderade i kontakten och dog, kontakten också. På sophögen med dem båda. Foodprocessorn gick sönder, är nu obrukbar. Nu låter min tvättmaskin väldigt konstigt. Och det luktar lite bränt. Bra kvinna reder sig själv, muttrade jag. Men nu har jag har legat på det varma badrumsgolvet och skruvat men inget händer. Jag avskyr att vara så oteknisk. Jag förfaller till dagdrömmer om en man i blåställ som säger till mig: "Lugn lilla gumman, det här fixar jag, skriv du i stället!"
Tyvärr så finns han bara i fantasin, inte i verkligheten.
Varför är maskinerna emot mig?
Vad ska jag göra?
Jag rymmer till en man som kanske inte är i blåställ men som i alla fall lagar god mat åt mig!!!
4 kommentarer:
ush ja lider med dig! Håller på att flytta hemifrån och som tur är så kommer jag inte bo så långt från föräldrarna så jag kan ringa pappsen om det är något ;)
Det finns en sak som är värre: att vara man och bli osams med maskinerna. Som när jag skulle tvätta bordstabletterna, av något slags bambu. ”Bör gå på skonprogrammet i tvättmaskinen.” Pyttsan. Det blev bara korta pinnar kvar av tabletterna. Sexhundra satt i ventilen. Jag fick tvätta hos en granne men då jag förklarade varför tvättmaskinen pajat så han på mig med konstig blick. ”Den där kan inte vara riktig”
Ellen i blåställ peut-être???
Föräldrar att ringa är inte dumt att ha Lina!
Och kära anonym - det kunde ha varit jag - jag minns en badrumsmatta som upplöstes i mycket små atomer i min tvättmaskin en gång - det var inte roligt att plocka ut det konstiga fluff som var resterna - men bambupinnar är värre!
Och så klart - varje mamma bör ha en Ellen i blåställ att luta sig mot när tvättmaskinen pajar eller golvbrunnen behöver rensas!
Skicka en kommentar