 |
| Vännen Annica och jag |
Vänner - det är det bästa! Sådana som man känner väl, delat glädje och sorger med, litar på i vått och torrt. Som man kan ringa både om man är ledsen och jublande glad.
Det enda som saknas på vänfronten är fler manliga vänner, jag pratar nu inte om kärlek eller förälskelse utan om vänskap. Jag har några riktigt trevliga manliga vänner och jag älskar att prata med dem, det ger mig andra perspektiv och jag gillar det.
Ofta utmanar de mig mer också, gillar det med.
Men de är få. Jag hade fler manliga vänner när jag var gift, men det verkar som om konstigt nog vissa fruar inte riktigt gillar vänskap med ogift kvinna. Har ni varit med om det? Är jag farligare nu? Tror inte det.
Det här är ingen stor grej, men ändå något jag funderar på. Manliga vänner. Svårt att hitta.
10 kommentarer:
Tänkvärt! Själv hade jag fler manliga vänner när jag var singel. Men jag förstod efter ett tag att ett par av dem var förtjust/kära mig så umgänget minskade kraftigt när jag träffade min nuvarande sambo. Synd, för jag uppskattade deras vänskap.
Mona! Ja jag funderar mycket över det, i bokvärlden där jag vistas kan man tro att det inte finns några män. Så många trevliga kloka kvinnor. Var är männen?
Tack Mia! Vad du gör mig glad med dina snälla ord :)
Jag tänker på skillnaden mellan Christer och mig när vi båda hade skiljt oss. Christer berättar att han blev hembjuden hela tiden till grannarna på middag och kvinnorna kom med hembakta bullar…Själv fick jag laga min middag själv och även baka mina egna bullar….Ja, jag tror det finns en viss rädsla hos de gifta kvinnorna för singelväninnorna, speciellt om de är snygga och trevliga.! Därmed försvinner också en eventuell vänskap man har med mannen. Tyvärr…Några finns dock kvar i mitt umgänge och de är jag glad över men utan mina kära väninnor skulle livet bli väldigt ensamt och trist.
som ung hade jag manliga vänner... saknar inte direkt.
Oj råkade visst ta bort min kommentar, åsikten står jag likväl fast vid :-D
Margareta, jag blir glad att höra att du delar mina erfarenheter. Konstigt är det! Och väninnorna ... de är glädjen och livlinan i livet!
tant Hannele, i min ljuva ungdom hade jag nästan bara manliga vänner, något som förvånar mig när jag tänker på det nu!
Mia! Det som var en så gullig kommentar!
Skicka en kommentar