Kanske min klocka är inställd - just denna dag - på mitt äldsta barn, han föddes just den 7 januari tidigt på morgonen. Kanske kroppen minns, det är är hans dag. Ingenting har så i grunden förändrat mitt liv som att få barn, jag är en annan människa före och efter barnen. De är de viktigaste människorna i världen för mig. Jag tänker på dem och känner alltid kärlek. Vad jag än gjort i världen så kan inget jämföras med detta, mina barn.
1 kommentar:
Ja, barnen är guld, mina älsklingar också.
Men ... nej, mig har de dock inte förändrat. Känner mig som samma Maria före och efter jag blev mamma. Barnen har jag aldrig känt som en skarp skiljelinje inför vem jag själv är som person (inte alls som en livskris till exempel kan göra) mer än på ett enda plan (som både är starkt och skrämmande) att jag med dem, mina barn blivit beredd att dö för och döda för någons skull (förhoppningsvis blir det aldrig aktuellt och det sistnämnda är jag ju helt emot intellektuellt, men känslomässigt går det inte värja sig ...).
Skicka en kommentar