När sonen flyttade till Göteborg för att börja Scenskolan stod jag i hans tömda rum och grät, Han var 20 då och det kändes så tomt och konstigt att han flyttade. När dotter E. flyttade hade hon bott ett år i Paris och hon flyttade till en egen fin lägenhet, det kändes konstigt men hon var ändå nära. Och nu? Jag har smärtsamt insett att min yngsta i praktiken redan flyttat. De senaste åren har hon bott i Paris, Vietnam och Sydafrika. Nu drar hon till Vietnam igen och sen Paris. Hennes rum står där och bara väntar på henne. Jag väntar också för vi har det härligt ihop, min mambo och jag, när hon är hemma.
Men nu är det nog dags för mig att inse det alla andra i min omgivning för länge sedan insett. Hon har flyttat. När hon kommer hem igen vill hon ha en egen vrå, ett eget hem.
Så jag måste ta itu med det praktiska som den insikten ger mig. Hennes rum får bli mitt arbetsrum. Jag ska möblera om och i stället för att flytta kanske jag byter rum. Jag ville så gärna ha en arbetslokal men det får bli en i min egen fina lägenhet.
Nu ska jag på jakt efter en skön och vacker bäddsoffa. För, trots allt, när hon kommer hem så måste det finnas en egen vrå för henne även om det inte är ett helt rum som väntar.
Jag inser att en epok i mitt liv går mot sitt slut och det känns lite ensamt.
8 kommentarer:
Att göra om E:s rum till ditt arbetsrum låter som en mycket bra idé.
Ja, livet har sin gång och barnen flyttar. Vemod...
Ja det är vemod och man försöker mot allt förnuft hålla kvar tiden. Men det är väl acceptans som gäller här som överallt annars. Jag ska göra det bästa av situationen och det är alltid uppiggande att möblera om, det får bli min nystart inför hösten.
Låter klokt att göra om hennes rum till arbetsrum. Det är så tråkigt när ett rum bara står där, liksom väntar, på någon. Då blir tomheten ännu större.
Ja du har verkligen rätt, Eva. Det känns dystert att se ett rum som någon flyttat ifrån. Jag ska göra slag i saken!
Vissa insikter smyger sig på en. Andra dimper ner som små hugg i hjärttrakten. Tror man, för egentligen har dom nog också funnits där en tid fast man inte varit mottaglig!
Jo dom där små huggen i hjärttrakten känner jag till. Det är så dubbla känslor eftersom jag är så glad över alla äventyr, all företagsamhet - men samtidigt vill ha dem så nära.
jag sager bara the power of now av Eckhart Tolle!!!!!!!!!!!!
Mamma du ar gulligast som later mig ha en vra dar. Jag trivs ju allra bast hos dig, fast nu ar tiden att liksom fara runt en hel del.
Mitt rum ar valdigt bra att sova i kan jag tipsa om! ellen
Ska läsa Tolle, jag lovar Ellen. Och du vet att du alltid har ditt hem hos mig, tills du en dag kanske stannar upp och vill ha ett eget hem, tills dess finns Ellenvrån. Men kanske att jag fixar om en del i vår lägenhet för att pigga upp mig!
Skicka en kommentar