Leonard Cohen, 75 år i idag. Vi är många som bär på kärleksminnen kopplade till hans sånger. Jag har sett honom flera gånger, på Tennisstadion i början av 70-talet till exempel. Då hade jag redan förälskat mig i den vackre pojken som spelade gitarr för mig och sjöng Suzanne... hur skulle man kunna låta bli att bli förälskad. Vi blev det, vansinnigt galet förälskade och förlovade oss hemligt när vi knappt ens mötts, bestämde snabbt att vi skulle ha barn och aldrig svika varandra.Många år senare tog sagan slut och då var han där igen, Leonard med sin mjuka röst och tröst. Jag spelade skivan Ten new songs, om och om igen. Ensam i Paris och så förtvivlad var hans röst en slags trygghet. Han sjöng för mig, jag skrev. Jag grät. Efter en månad var jag redo att möta livet igen.
Men jag vet sedan dess att Leonard Cohen, han finns alltid där, som tröst, som kärleksinspiratör, med sin mjuka röst och sina sånger med hemliga budskap som jag förstår med min själ.
In my secret life... Lyssna på den. Och på Suzanne förstås.
Läs förresten den kunnige Magnus Erikssons artikel idag i Svenska dagbladet: Cohen förför med mytologi och melankoli
12 kommentarer:
ja cohen är barndom för mig! minns then we'll take berlin dånande ur bilstereon. tycker fortfarande att han är superbra.
Du måste läsa artikeln jag länkar till, kul att du gillar honom, jag var inte riktigt säker, men Suzanne måste alla tycka om. Kram!
ah mamma nu fick du mina ogon att taras offentligt. Vad otroligt vackert skrivet.
Och elin, eeeh ja latt!!! Den laten, bilandes genom Europa. Jag som ihardade med att sitta pa spaning och vacka dig varje gang jag sag ett djur :)
Im your man har jag ocksa speciella kanslor till, men jag tanker inte pa nagon man alls. puss pa er bada, ellen
Åh våra resor genom Europa med musik, galna underbara resor med världens bästa familj. Och Leonard, han var med!
Ja, han är tung. Har ni sett när han svimmar under en konsert i Valencia? http://www.youtube.com/watch?v=f3upf6BdRXk
Visst är han vemodet personifierat. Fast jag har ingen känslomässig relation till honom, så som du. Förutom att jag spelat honom ofta, ofta, och kanske har jag förträngt varför...
Vilka starka minnen musik väcker, jag kan inte värja mig, den öppnar känsloslussarna!
Visst är han bra och jag som så många har också en massa minnen till hans sånger...finns bara han med den rösten. :-)
Såg att du letar biljetter till Vietnam...hoppas du hittar några bra!
Har aldrig varit där men en väninna till mig har bott där en tid och det verkar så otroligt intressant och vacker miljö.
Hej Londongirl! Det är fint med alla minnen man har till sånger.
Och Vietnam ja, finns i mitt hjärta. Jag vet att det regnar i oktober, vill dit i alla fall, ska dit, har jag bestämt!
Ja, Leonard Cohens röst är som en smekning, oavsett sinnesstämning!
"Take this waltz", "A thousand kisses deep"... för att bara nämna några av mina favoriter!
Han berör både som sångare och människa!
Absolut, en berörare och förförare!
För ett tag sen skrev jag om hans "Live In London" - läs under http://enn.kokk.se/?page_id=3970.
Skicka en kommentar