Opassionerad passion som tråkade ut mig

Vi tänkte att en härlig passionshistoria på nyårsafton kan inte vara fel - även om bloggvännen Annika varnat: "Vi har sett en film som kritikerrosats och jag undrar om det är samma film vi sett. Visst är Bright Star en vacker och välspelad berättelse men tyvärr själslös", skriver hon och jag kan bara instämma.
Jag blev alls inte berörd av den olyckliga kärlekshistorien mellan poeten Keats och en ung flicka de  tre åren innan han dog som bara tjugofemåring. Detta trots att jag i vanliga fall är en riktig gråterska. Scenografin var intressant, landskapet vackert, men jag blev inte ens särskilt förtjust i skådespelarna. Jo förresten, jag gillade lillasystern, ett riktigt Jane Campionbarn. Det är en kantig och oengagerande film som jag glömde så fort jag lämnat biografen. Och jo – jag vet att andra älskar den. Men för mig var det passion skildrat på ett synnerligen opassionerat sätt.