måndag 1 februari 2010

Ibland måste man bara få sucka

För det mesta försöker jag fokusera på mitt skrivande och inte grubbla över upplagor, publicitet och annat som tar fokus från det som är viktigt: Jag och orden. Men ibland orkar jag inte. Vissa dagar är jag svag, jag kan känna mig så osynliggjord. Jag måste få sucka helt enkelt! Så i morse suckade jag och det var så härligt med en massa stöd som jag fick direkt. Det värmer mig. Det gav mig mycket att fundera på också. Det är en debatt vi måste föra. Men det slutar nästan alltid med att jag tänker att jag måste fokusera på min lust att skriva. Jag är helt enkelt inte bra på att sälja mig själv. Det är väl det man har förlag till? Egentligen!

7 kommentarer:

Anonym sa...

Jag förstår precis vad du menar! Det är sånt man har förlag, agenter och det ena och det andra till, men det är ju inte alltid i så i verkligheten, jag känner ofta att jag är delad i olika delar, mitt skapande, att nå ut med vad jag gör, dels för att jag vill det, jag vill dela vad jag bär på med andra människor, men det handlar ju också rent skralt om kronor och helst inte ören :-)

Man är ensam i sitt skapande, och den andra delen, att marknadsföra sig, att sälja sig, den är hopplös, det är inte det man är gjord för.

www.evaswedenmark.blogspot.se sa...

Jag känner verkligen att du förstår, det är skönt. En gång hade jag ett arbete där jag både skulle representera en tidning och en organisation, både skapa och sälja. Det var okej även om jag tröttnade för tidningen var ju inte jag.
Men med böckerna är det en annan sak. Jag måste ju så klart sälja och överleva men det får inte vara mitt fokus. De åren jag var ordförande i BUS var det lite samma sak. Visst är det viktigt att vara facklig aktiv, som då för barn- och ungdomsboksförfattarnas sak. Men då hamnade jag igen i fällan att arbeta praktiskt fackligt och tappade min skrivtid och den lugna eftertanke jag strävat efter.
Visst har vi en smal lina att balansera på - men när man lyckas med balansen över bråddjupen och gör något man själv vill, då är det härligt.

Evas blogg sa...

Känner igen detta. Jag älskar mitt skapande arbete men kan inte marknadsföra det jag gör. Tänkte på det igår, vad ska jag göra med mina bilder? Hur få ut dem? Och det stannar vid det,jag kommer inte vidare. Tanken blir inte till handling. Och det ger inga inkomster. Inte alls.

www.evaswedenmark.blogspot.se sa...

Eva, det är ju det svåra - att man faktiskt också måste överleva. Jag dagdrömmer ibland om en agent som tar hand om allting! Fast det kanske är en gammeldags mecenat jag egentligen vill ha :)

Anonym sa...

Det g å r att balansera, jag tror man, precis som du säger, måste veta och verkligen känna, vad det är som är viktigast, var fokus måste ligga, och det är naturligtvis i den skapande processen för en människa som arbetar kreativt, om man inte når den, då behövs ju inte den andra biten heller, för det finns inget att försvara, inget att marknadsföra, inget att kämpa för.

Varför jag skrev om marknadsföringen etc är för att det ibland kan uppfattas som "fult" att en kreativ människa marknadsför sig, t.ex författare, men det är ju ett levebröd också, det är inte bara en kreativ glöd - det är ett arbete och en t.ex författare måste handla mat också!

www.evaswedenmark.blogspot.se sa...

Carina, vi är absolut överens! Dessutom är det ju så att man vill sprida sina böcker och bilder till många, jag vill ju bli läst. Men det är svårt att orka hoppa mellan olika roller. Det är ju där man önskar mer aktiva förlag, men förlagen är tyvärr som media. De satsar de största resurserna på de som redan säljer mest.

Evas blogg sa...

:)