Nu när det är sommar - åker ni till stugan, landet, eller vad säger ni? Jag har alltid kallat min enkla boning sommarstugan. Jag och exet blev så fulla i skratt när sonens dåvarande flickvän sa att hon skulle fira midsommar på vårt lantställe. Vi fnissade och tyckte lantställe lät väl snobbigt för ett litet rött hus. Nu är jag ännu mer förvirrad för nu börjar folk säga landställe. Det låter konstigt i mina öron?Förresten säger jag både åka på landet och till landet...
Är det klassbundet, regionbundet, det man säger? Vore kul att få en reaktion på det. Sommarstuga, landställe, lantställe....
20 kommentarer:
Jag bor nere i Göteborg och när vänner säger att de ska till deras "ställe" så kallar de det för landet.
"Vi ska till landet...".
Själv så äger inte min familj någonting sådant.
Hej Nabil! Tack för din kommentar! Jag hoppas att dina vänner tar dig med på landet!!
Landet väcker viss munterhet hos mig. - Vi ska till deras land, kan man få höra. Har de ett eget brukar jag tänka då... Här i Jämtland säger många sportstuga. Lantställe låter ju tjusigt - men sommarstuga mycket trevligare!
Sara - jag tycker också det låter kul att åka till någons land. Förresten heter föreningen på ena sidan av min ö Sportstugeföreningen och på den andra Villaägarföreningen...
Men visst säger du ocksåå "åka på landet"?
Det är nog ett stad-landsbygperspektiv i det där också. Eftersom jag bor "på landet" så säger jag det inte generellt om sommar/sportstugor. Farmors stuga på Alnö var ett "land" för mig, så ibland har jag använt det - det har blivit som ett egennamn.
Kompisar som inte bor här brukar hicka till när vi säger att vi ska till fjälls. De tycker att de åker till fjälls när de åker till OSS - det handlar nog om vad man utgår från...
Bra fråga? Måste tänka efter: sommarstugan tror jag att jag säger, för det mesta. Eller bara stugan. Eller sommarvistet.
Jag åker till landet, jag åker till byn, jag åker till stan ... brukar jag säga (fast mest precisera var, Öland, Skärgården, Göteborg, Ulricehamn ...), därmed inte sagt att jag äger varken land, by eller stad (har ju ingen sommarstuga helleräven om jag och barnen ibland gästar andras "ställen" på såväl östkust som västkust) Jag kallar dessa "ställen" för stugor, hus, torp ... beroende på vad de en gång byggdes för att vara.
Men klart att jag som är född o uppvuxen på landet ändå säger att jag åker till landet när jag lämnar stan och sen åker till stan när jag lämnar landet. Jag åker ju till och med till stan när jag åker in till centrum fast min förort också är en del av Stockholm och på intet sätt landet.
Jag "åker till landet", och som barn var det otänkbart för mig att använda något annat uttryck. Men folk som inte är från Stockholm brukar hicka till lite inför det. Kanske är det som nån gissade ett stadsuttryck, folk som inte bor i städer verkar uppfatta uttrycket lite som en skymf. Till saken hör att jag som barn uppfattade uttryck som "sommarställe" och "åka till ön/stugan" som lite tillgjorda och rent av snobbiga, medan "landet" lät anspråkslöst och neutralt. Ylva K
Y! Till och med sommarSTÄLLE lät snobbigt i mina öron. Stuga är okej. Men i Sundsvall åkte vi PÅ landet....
vi gick PÅ kiosken också
"på landet" funkar ju alltid, problemet uppstår när man ska sätta en genitiv framför, "vårat land" blir genast dubbeltydigt. Om mitt öra inte missminner sig kan man i Svenskfinland säga "vårt lande"
John Sw
John! Och att gå PÅ kiosken, åka PÅ landet? Så skriver alltid Annica och jag men inte Maria, hon skriver TILL
På har bredare användning i norrländska dialekter och inbegriper även "i riktning mot". Som i jamska och andra dialekter uttrycks med "at" + dativ. Om jag uppfattat saken rätt.
John Sw
Medan "till" är av yngre datum och besläktat med tyskans Ziel (mål). Det är därför det finns kvar genitivformer som "till skogs" = "med skogen som mål" ... fast numera även "i skogen".
Obs även begränsningar som att det är omöjligt att säga "han har gått på skogen" utan det blir "ut i skogen".
Prepositioner är fantastiskt. Och därtill en ganska modern uppfinning som fortfarande är under utveckling.
John Sw
Intressant! Vi säger alltid att vi ska åka till landet.
Eller till "mammas land" då'ra!
:)
1) jag säger "på", som "på skolan", fast jag inte kommer från Norrland, däremot kom min mormor från Härjedalen, men min mamma från Stockholm och hon säger aldrig "på", på det där Norrländska sättet. Det tycker jag är konstigt - varför säger jag så, som aldrig har bott Norr om Uppsala?
2) Jag åker till Värmdölandet, till syrsans, brorsans eller ditt lantställe.
Förövrigt har jag alltid tyckt att ditt lantställe ser ut som ett hus som skulle plats i "Sagan om ringen", något en liten hob skulle kunna bo i.
kram från
YlWa
YlWa! Ja! Jag tycker också att jag har små hob-hus. En liten by där hobernas vänner kan vila på verandan och äta scones med sylt. Frågan är om Aragorn någonsin inser att jag väntar där i mitt lilla hus? Kram och kom snart och hälsa på med ett eller annat barn i följe!
John! Jag älskar att kunna fråga dig och få kloka svar!
Vi åker till landet eller till stugan! I Hälsingland åker man "på"; köpingen, stan, byn... Lantställe låter i mina öron som en hästgård - minst! :-)
Jag som kommer från Västerbottenskusten är uppväxt med detta: Jag ska på stuga." Eller "ut på stuga."
Man åker också på utlandet.
Dessutom flyttar man "åt" ställen. Som min väns pappa som gärna skulle flytta åt Turkiet.
Lantställe fanns inte i mitt vokabulär. Däremot hör jag mig själv säga landet. Det är ett svek mot min bakgrund. Fan, man låter som en 08!
Men när folk säger att de ska till landet så säger jag att jag ska PÅ landet. Fast nog är det mest en sommarstuga... Kram A
Åker till stugan, säger jag (nu när jag tänkt efter :). Läser vad A skrivit: "Åka på utlandet", det sägs även här i Jämtland och jag tycker det är lika fascinerande varje gång jag hör det.
TILLÄGG: Vibeke Olssons bok från Sundsvallsstrejken är jättebra hittills bortsett från 1 sak: De bor "i Svartvik" och minns när de bodde "i Tunadal". Allting utom "på" är jättefel!
John Sw
Skicka en kommentar