Jag har sett en så underbar film att jag svävade över isbarken och snömodden hem. An education förstås. En film att lägga i hjärtat. En gång på sextiotalet var jag just en sådan flicka som Carey Mulligan i filmen, som drömde om framtiden, som pratade existentialism, som drömde om Paris och franska och livet som skulle börja efter det högre allmänna läroverket. Men vägen till livet hade en del hinder att passera - precis som i denna film.
Jag är helt förälskad i denna ömsinta film som är så vackert och intelligent berättad av Lone Scherfig, danskan som gjorde den härliga Nybörjare i italienska. Ni ska väl se den?
8 kommentarer:
Nu har jag hört så mycket om denna film så jag kan bara inte låta bli att se den!
Eva du kommer att le hela vägen från biografen1
Låter underbart!
Moi aussi.
Jag visste det, att du skulle känna igen dig och tycka om filmen! :D
Annika, den filmen gav mig många minnen och en väldig lust att skriva. Viken bra film!
å vad härligt! jag vill också se den och drömma mig till paris:)
Du kommer att gilla den!
Skicka en kommentar