Ellen säger till mig: "Mamma vi är så kära Tosh och jag, nu vill vi åka några dagar till Marocko för att riktigt vara tillsammans innan han åker iväg igen..." Så bitterljuvt, de är så kära men deras olika liv för dem ibland åt olika håll i vår värld, dock bara geografiskt.
Så underbart det låter att vara så kär och dra iväg med den man älskar till Marocko, till solen, färgerna, havet
Jag ville jag vore så kär och så fri och att varje uns av cynism och bitterhet försvann från mitt hjärta - då skulle jag våga ta någon i handen också och bara dra! Då skulle jag våga älska igen. Skulle inte ni?
10 kommentarer:
Det är omöjligt att gardera sig mot besvikelser. Jag tror att man måste våga, igen och igen. Bättre det och kanske, men bara kanske, bli besviken än att inte våga alls!
Underbart för din E och hennes T att de får det att funka, trots det ibland stora avståndet.
Ja E och T är fantastiska, och de har förmågan att prata och prata med varandra.
I övrigt håller jag med dig helt och hållet, i mitt huvud!
Det är en lycka att hitta den där tilltron och kärleken utan gräns. Och det är en lycka att veta att den finns hos dem man älskar.
Men det är svårt att finna den.
Eva, finns tilltron är det underbart. Blir det en reva i den kanske man kan lappa och laga men väven är ändå trasig och så mycket skörare än förut.
Huden blir skörare med åren, både bokstavligt och bildligt, och mer svårläkt. Men den finns och den läker och ärren och rynkorna och ådrorna rymmer ju också ett liv så värdefullt att bära (även om vissa saker är så svåra att man aldrig riktigt kommer över dem, står ut med att de hänt, att det blev si eller så ...), men tilltro och förtröstan till liv och kärlek. Och att de kan vara stora nog i en vardag utan himlastormande kärlek men en kram, ett leende ...
Passion och förälskelse är förstås helt "outstanding", men inte skulle jag alltid orka vara i ett sådant rus. Men jag önskar att alla nån gång finge uppleva det, även om det gör att man sedan alltid kan få en sån enorm längtan efter det när det är borta.
Guldkorn! Huden blir skörare så man bepansrar sig!
Ruset, alltså!
Jo, men jag håller med guldkort om att jag inte skulle vilja leva i detta rus konsant. Fast det skulle vara kul om det kunde titta förbi lite oftare!
fast jag ar ju livradd hela tiden!!!! Men nu drar vi anda!!! Vi kommer inte ha rad att ata alltsa pa riktigt, men vi ska ata pa marknaden och ta in pa ett billigt vandrarhem!!!!!!!!!!!!!!!!
TANGIER!!!!!!!
puss min alskade favoritmamma
ellen
mattis! Jo du... liiiiite oftare va!
Rosenknopp! Hotellen är säkert urbilliga i Tanger. Tror det var där dom snodde min fina kabylbrosch på rummet när vi var ute och prutade på mattor vi inte köpte
När åker ni?
Skicka en kommentar