Vi hade valvaka här igår, jag och min fina rödgröna familj. Jag minns valvakorna förr, hur spännande det var när rösterna räknades och man följde distrikt för distrikt. Nu vet man redan vid första valundersökningen hur det ska gå, mer eller mindre. Man kan säga att luften gick ur oss. Vi var bedrövade och bedövade. Men det känns gott att inte vara ensam en så sorgsen stund när man ser att rasisterna tar plats i den svenska riksdagen.
På ett paradoxalt sätt ger det mig mer lust än på länge att faktiskt engagera mig i politiken igen. Det var ganska länge sedan jag kände mig så fylld av kamplust.
13 kommentarer:
Bra Eva och jag hoppas att fler känner som du.
JAG OCKSÅ!!! Jag kände direkt att nu får det vara NOG inte mer av ökade klyftor och satsa på dig själv. Jag vill se solidaritet, jämställdhet, omtanke ... Rikedom, det är inte att äga en massa förgängliga prylar och lyx, utan att bo i ett land där man värnar om alla medborgare.
En röd varm vänsterkram!
Jag känner mig fortfarande bedrövad och som bedövad, men blir glad av att höra era kampglädje.
Det kallar stridsvilja.Jag hoppas verkligen att det är många många som känner som du. För ju mer klyftorna ökar desto fler röster till bruna partier. Det är ju inte SD:s valrörelse som fått in dem i riksdagen, det är snarare människors ilska och maktlöshet.
Härligt att du känner så. Själv är jag fortfarande omtöcknad av chocken. Men det går över, tids nog.
Bra Eva! Upp till kamp! Kram Kim
Det kanske var vad vi behövde, en chock och ett uppvaknande. Men framför allt så tror jag att moderaterna behöver detta för att verkligen förstå vad som pyr på gräsrotsnivå. Vi kvinnor måste också bli mera aktiva och framförallt synliga.
Eva B S
Härligt med kamplust! Den behövs!
Och tack Eva, för din gripande beskrivning av Tivoligatan tidigare!
Och du/vi är inte ensamma Eva! Hela Sergels torg kokade av kamplust i kväll: "Krossa rasismen nu!"
Annika, jag tror att det väcker kamplust hos många och en längtan efter annan slags politisk debatt.
Guldkorn, det var länge sedan vi kände så. En väckarklocka!
Jane, jag vet att din kraft kommer att ägnas åt att bekämpa detta!
Eva Granne, visst är det en känsla av maktlöshet som är grogrund för många SD-röster. Sorgligt är det.
Visst kan man känna sig i chock idag, Eva, jag har växlat mellan kamplust och förtvivlan jag med!
Eva B-S - en tankeställare är också att om bara kvinnor röstat skulle vi ha en rödgrön riksdagsmajoritet utan SD!
Kim, jag har nog kämpat för lite under lång tid!
Tack Sofie, dina frågor får mig att tänka!
Åh Jenny, varför var jag inte där!
Bedövad och bedrövad var ordet/orden... Eller något ännu starkare.
Så är det Peter, men nu måste vi vakna upp ur bedövningen och handla!
Jag känner det samma. Nu är det till att kavla upp ärmarna och lämna åskådarbänken.
Skicka en kommentar