fredag 23 april 2010

Denna gång längtar jag mer efter Ellen än efter Paris - c´est la vie

Jag var sjutton år då jag kom till Paris första gången. Ulf, Christer, Olle och jag reste dit. Då hade jag längtat dit sedan jag var nio. Det var städernas stad för mig sedan min pappa var där och hemförde min vita klänning från Galeries La Fayette och berättade om den märkliga underbara staden. Jag bodde i ett litet rum på Cité Universitaire - så jag blev full i skratt när Ellen föreslog att vi skulle bo där. Cirkeln skulle slutas! Men nu lånar vi en lägenhet i stället nära Gare Du Nord.  En gång var Paris för mig drömmen om kärlek och romantik. Det var länge sedan. Denna gång längtar jag mer efter Ellen än efter Paris och tänker inte alls på kärlek och romantik. C´est la vie.

4 kommentarer:

Anonym sa...

Livet, tiden, nuet, verklighet, drömmar, minnen...
Jag tycker det är gulligt att här och nu, då längtar du mer efter Ellen än Paris. Det känns fint och så äkta rätt på något vis.

KaosJenny sa...

Hoppas ni får det alldeles underbart...

Kim M Kimselius sa...

Kommit ut ur min "skrivbubbla" nu. Ditt korta inlägg fick mig att längta till Paris. Har bara varit där två gånger, men staden har verkligen gjort starkt intryck på mig. Älskade bokhandeln vid... hjälp nu står det still... där ringaren i notre dam fanns... Just det Notre Dam heter den ju. Så dum jag är... Du har säkert besökt bokhandeln som ägs av en gammal engelsk herre undrar om det var Shakespear bokhandeln hette... Nu vill jag också åka till Paris, och till Florence och till Sorento och... Nu vill jag helt enkelt resa någonstans! Ha en skön resa! Kramisar Kim

www.evaswedenmark.blogspot.se sa...

Tack Carina! Jag känner mig verkligen nöjd med att vara här.

Jenny - tänk när dina barn ger sig ut på vift på egen hand - då får du hänga på!

Kim - det finns inget som ger mig mer inspiration är just resor. Och Paris - det är verkligen inspiration!