Elin är hemma från vinfestival i Verona, Ellen messar att hon har det underbart i Tanger - det behövs ibland inte mycket mer för att göra mig lycklig.
När jag var lite ensamdesperat i fredags började jag ett underbart projekt med att klistra in löst liggande bilder i fotoalbum. Jag har tänkt det länge men det har inte blivit av. Så jag såg på Så ska det låta och klistrade bilder och kände mig allmänt patetisk. Men se: idag var det jättekul att visa Elin ett fint album med bilder från vår underbara resa till Vietnam för två år sedan och början till ett album om och med Milton. Jag är hela tiden livrädd för att mina bilder ska försvinna om datorn - hemska tanke - kraschar. Jag har sparat lite sisådär, sån är jag. Men nu upptäcker jag att det är jättebilligt att framkalla bilderna och att det är så kul att sätta in dem i album. Dessutom, som bonus, så får jag känna mig ordentlig och det kan jag gilla ibland. Klistra ni också, ni anar inte hur kul det är, eller är jag gammeldags?
5 kommentarer:
Inte det minsta gammeldags är du. Klok. Att spara de viktigaste bilderna som papperskopior är klokt tycker jag. I vintras framkallade jag de 275 viktigaste bilderna från de senaste åren. Många ligger kvar i sina förpackningar men flera har jag klistrat in i små egengjorda album (spiralbindningsmaskinen du vet:). Jag har gett bort ett album till mamma och ett var till barnen. Sen ska jag göra egna album med olika teman. Ja visst är det roligt att klistra och minnas?!
Klart jag klistrar!
För mig är det inte en riktig bild förrän jag har den på fotopapper. Och album att bläddra i är magiskt, nostalgiskt, känsla ... vad det nu än är så gillar jag det!
Eva, visst ja, din maskin! Det verkar ju hur kul som helst att göra egna album. Just nu är jag inne på resealbum, det är ju som att uppleva resan igen.
Guldkorn - jag har flera fina presentalbum som jag inte använt förrän nu :) och det är verkligen hur kul som helst att ställa samman sina bilder. Lite som virkning!
Eva jag läser din blogg ibland och jag tänker: jag vill bli som du. Jag vill ha goda vänner, en fin familj med mycket kärlek och närhet, vackra minnen att plocka fram och klistra upp. En stor samling av vackra saker som omger mig, presenter, färger jag gillar, böcker jag tycker om, konst jag vill se på. Endast en människa med ett rikt förflutet lever ett sånt underbart minnesrikt liv som du. Jag förstår att prylar och minnen inte kan ersätta mänsklig närhet men dessa minnen, allt du har att skriva om i din blogg och i dina böcker är bevis på att det har funnits många betydelsefulla personer och upplevelser i ditt liv. Framför allt så är din hobby din passion för att skriva även ditt arbete. Och du skriver om mycket som är positivt till skillnad från många andra som använder hantverket för att göra sig av med lite av sin uppdämda gegga.
Tack Marie-Louise, nu får jag nästan tårar i ögonen. Det är ord som jag tar till mig och sparar som en hjärtevärmare. Stor kram!
Skicka en kommentar